Tilde Bergström

moraine lake

En dag steg jag och Felix upp 04.00 för att köra till Moraine Lake och titta på den kända soluppgången. Svepte kaffe i ett försök att vakna till och körde runt i Banff för att hämta upp Isaac, Kat och Fred. 

Anlände runt 5.30 på morgonen och då var parkeringsplatsen nästan helt full. Strax därefter började solens första strålar lysa på bergen. 

Tillsammans med alla andra turister klättrade vi upp på en kulle för att få den bästa utsikten över sjön. 

Till och med den här smått handikappade personen lyckades ta sig upp! Med hjälp av Isaac som stöttade honom dem 150 trappstegen och alla främlingar som gav peppande tillrop. 

Det här är på riktigt hur blått vattnet var! Lovar! 

Det var nog något av det finaste jag sett. 

Å där tittar en liten Fred fram också! 

hejsvejs 

East End of Rundle

Ännu en dag, ännu en hike. Här är från några veckor sedan när jag, Will, Brenno och Grace gjorde east end of rundle, en brant och stenig bergsbestigning på 4 timmar. 

Vägen upp var dimmig och regnig med molntäckta bergstoppar. 

En glad Brenno! 

Här kikade vi ut över bergskanten och dinglade med benen. 

Sedan plötsligt försvann molnen och himmelen blev blå!! 

Så. Fint. 

Här klättrade vi upp, glassade i solen och kände oss nöjda. 

Min fina vän! Wobbaaaa! 

Tack å hej! 

two jack camping

Kände precis att jag kommit igång med fotandet och bloggandet igen! Och sedan gick Felix och bröt foten.. haha :---)) Så den senaste veckan har livet varit lite på paus. Sjukhusbesök och soffhäng och sådant. Det suger ju såklart. Inget jobb och hiker för honom på minst sex veckor. Men vi försöker hålla humöret uppe! Anpassa oss till det här nya lite mer (för honom) limiterade livet. 

Felix är alltså min pojkvän. Har skaffat mig en sådan minsann. Tänkte visa en camping vi gjorde, innan han förlorade förmågan att gå och sådant. 

Vi hade bokat en campingplats nära Banff och körde Patty dit. Patty the Pathfinder är min bil som jag och Bree delar tillsammans. Hon gör en del konstiga ljud emellanåt som vi försöker ignorera bäst vi kan, och hon är lite rostig här och där men hon tar en dit man vill och det är väl det viktigaste ändå. Utan Patty hade vi inte kunnat göra alla våra skidresor i vintras och hon är väldigt nödvändig för att kunna upptäcka allt som finns häromkring under sommaren. 

Vår plats hade ett litet picknickbord och en eldstad. Och träd där man kunde sätta upp hammocken. 

Vi lagade 4-minuters ravioli på campingköket som jag precis införskaffat. Drack rödtjut och pratade och lyssnade på musik tills skogen blev mörk och tjocktröjorna åkte på. 

Tände brasa och grillade marshmallows. Viktigt ändå när man campar. 

Sedan somnade vi i bilen. På en madrass som vi knölat in i baksätet så att det såg ut som en skidbacke. Fruktansvärt obekvämt var det hahahha. Speciellt för Felix som är typ dubbelt så lång som mig. Blir nog att införskaffa ett tält till nästa gång. 

Morgonen därefter lagade vi frukost medan folk runt omkring packade ihop sina camps för att bege sig mot nästa äventyr. 

Mer campings till folket tack<3<3<3<3

two jack lake

Turkosblått vatten. Svettigt varmt på land, bitande kallt i sjön. Bergstopparna fortfarande snötäckta, en spännande kontrast när man ligger och solar i bikini. Så fort det är varmt och soligt packar vi bilarna och beger oss mot någon av dem alla sjöarna runt omkring Banff. Mack-matsäck, uppblåsbara båtar, solstolar, frisbees, högtalare. Någon läser, någon sover, några spelar fotboll och någon flyter runt på en madrass mitt på det blåa. Vid Johnson Lake kan man paddla båtarna till andra sidan, klättra upp på ett träd som sträcker sig ut över vattnet och svinga sig med repet som någon har knutit fast i trädets topp. När man är längst ut från trädet, så högt upp som möjligt, släpper man. Varje gång jag klättrar upp i trädet och vinglar med barfotafötter på barken skakar händerna och jag tänker 'nej det här kanske jag inte ska göra'. Men jag gör det ändå, varje gång, och när kroppen omfamnas av det kalla vattnet och hjärtat pumpat av adrenalin tänker jag 'det här ska jag göra igen'.  

Det är sommar nu. Saker förändras. Några har lämnat. Andra är kvar. Vi bor inte längre på ett berg. Vi har alla olika jobb. Jag delar ett hus med Bree, Will och Felix. Vi inreder med konstiga grejer från second hand-affären. Har filmkvällar fast Will och Bree oftast somnar innan filmen har kommit halvvägs. Utan snö får man hitta på andra grejer än att åka snowboard. Vi bestiger berg, badar i sjöar, campar. Går på bio, har familjemiddagar, klättrar på klättergymmet. 

Saker förändras. Blir något nytt. Vintermånaderna ligger fint paketerade nära mitt hjärta. Alla minnen, vänner, motgångar, skratt.  Allt det där som får en att växa, utvecklas, bli mer och mer den man är. Sommaren ligger utbredd framför oss. Det är dags att skapa nya minnen, nya vänner, nya äventyr. Och jag känner mig mer hemma än någonsin. 

bästa vänner

Grassi Lakes

red & whitewater

 

En helg i slutet på mars. Vi pratar ofta om de här dagarna när jag, Michael, Alicia och Bree åkte till Red Mountain och Whitewater. Kanske de bästa dagarna på hela året, säger vi. 

Det var de första vårdagarna. 15 grader eller mer i backarna. Vi åkte i t-shirt men svettades ändå. Brände både armar och näsa. All snö var slush. Jobbade på google-brännan. Bodde i små hotellrum, drack cider i parken och pumpade musik ur högtalaren som ett gäng busiga tonåringar. Gick på restaurang, tog över kareokebaren. Åkte bil genom bergen, mellan väggar av lavinsnö på varsin sida om vägen. Åkte mer snowboard. Skrattade mest hela tiden. 

Vi hade inga bekymmer i världen. Bara njöt av livet. Det var fint. 

fernie

I tisdags bar det av på äventyr. Jag, Bree, Alison och Casey fyllde Brees bil till sin absoluta max med brädor och hjälmar och boots och väskor. Och en stor matlåda fylld med indisk dal som Bree stoppade i min famn och sade "ta det försiktigt med den för locket går inte att sätta på". Sedan körde vi iväg bland bergen i solnedgången, skreksjöng i bilen, kissade i snön längs vägkanten och peppade inför de kommande dagarna. 

Efter x antal felkörningar tack vare Alisons fantastiska vägbeskrivningar anlände vi hit, till legendary fernie. Checkade in på ett halvsunkigt hotell med tre dubbelsängar bredvid varandra och somnade till kanadensiska masterchef på tv:n. 

Nästa dag mötte vi upp med detta supergäng av tjejer i backen. 

Fyfan vad tjejer är det bästa som finns<3

För några dagar sedan fick fernie 50 cm snö över en natt, och även om det mesta var ganska uppåkt vid detta laget så fanns det fortfarande bitvis med puder att hitta, en härlig omväxling efter bristen på snö sunshine haft detta året. 

Den kvällen promenerade vi ut i fernie och hamnade på en mysig liten japansk restaurang, drack sake, åt sushi och pratade om livet. 

Nästa dag var det ut i backen igen!! Denna dag vräkte snön ner, varje gång man åkte ner för att sedan komma upp med liften igen hade ett nytt lager puder lagt sig över backarna. 

Denna dag hade även killarna anlänt, och de hade hyrt ett airbnb precis vid backen. Efter en välbehövlig gemensam nap i hotellrummet körde vi upp bilen och blev bjudna på middag av Mark och Arnie som hade lagat åt alla<3 Sådan familjekänsla. 

Fredag morgon behövde vi TYVÄRR köra hem igen vilket sög då det snöade 20 cm över natten hahah... men men. Det vägdes upp en del av att vi stannade vid några naturliga hot springs och badade iaf! Så vackert och harmoniskt, man bara parkerade bilen och promenerade ner och där mitt i ingenstans fanns en pool formad av stenar med den perfekta temperaturen på vattnet. 

Nu är vi tillbaka hemma igen, med jobb och härliga -35 grader. Kommer bära dagarna i fernie varmt om hjärtat<3 kram

familjen på besök

det är lätt att glömma bort att sakna, när livet snurrar på och allt är spännande och händer här och nu och kärleken till nya vänner är så stark. men när något plötsligt kommer nära bara för en liten stund så påminns man om hur långt borta det är. när ni lämnade restaurangen kunde jag inte sluta gråta och jag gick in på badrummet och torkade ögonen hela tiden och försökte se presentabel ut för gästerna. det var dock fint hur alla förstod, alla som också lämnat nära och kära långt borta för en dröm om äventyr. de kramade och gav choklad och torkade mina tårar. 

tack för att ni är tryggheten. och kärleken. för att jag kan vara här och veta att jag har en familj som älskar mig och stöttar i allt. som saknar mig men som är glad över äventyren jag får bära med mig. tack för middagarna och att upptäcka sunshine på nytt genom era ögon och att få se nya platser tillsammans. när vi kramades i restaurangen och de spelade vår låt så ville jag gå sönder av tanken på att inte veta nästa gång jag får krama er igen, men inget gör mig heller lyckligare än att just ni är min familj. älskar er oändligt. 

R I P

Heeej!!! Från lilla mig som är inne på sin femte dag i Kanada! Såhär är läget, denna blogg har inte funkat på några veckor för mig, kan inte ladda upp bilder :((( Fett segt. Tänkte att jag skulle vänta och se tills problemet löste sig, men det verkar inte komma någon vart och jag vill kunna blogga (!) så nu har jag startat en ny. Kanske tar ett tag innan jag kommer helt i ordning, men det är något iaf! Så kika in där istället vettja. puss å kram

 

NY BLOGG 

weeehhoooooo

nouw.com/tildebergstrom

CLICKBAIT

Sydamerika - film

 

Har uppdaterat min vimeo för första gången på två år!! Wehey. Om man vill se fragment av Sydamerika i rörligt format så finns här alltså en ca 7 minuter lång film med just det. 

Om någon sitter inne på tips om videoredigeringsprogram där man kan justera färg/ljus/kontrast på ett enkelt sätt och som inte kostar skjortan så pls hit me up. 

Hade! 

ellen och elsa

I tisdags åkte jag hem till Elsa som var på besök från Trysil. Vi sågs på ica och skaffade förnödenheter och sedan spenderade vi resten av kvällen i köket. Lagade en maxad veganpizza som vi åt på studs. Sötpotatis- och morotssoppa som fick stå kvar i kastrullen till nästa dag. Bars med nötter och jordnötssmör. Sedan åkte vi in till stan och hämtade Ellen. Somnade bredvid varandra på två ihopskjutna enkelsängar, med huvudena på långsidan av den ena. Sleepovers sker alldeles för sällan alltså. 

Klockan 6 ringde alarmet. Vi åt lång frukost, värmde (brände) soppan, hällde upp den i termosar och packade våra ryggsäckar för utflykt. 

Vi trängde in oss i Elsas knökfulla bil, lyssnade på Jacks cd-skivor och styrde kosan mot Hågadalen. Ellen matchade väldigt fint med skogen. 

Elsa var fett pepp! 

Efter några kilometer kom vi till en väldigt fin utsiktsplats. 

Allt är så gult blir lycklig<3

Det bestämde vi var en utmärkt plats för fikapaus. 

Fick äran att inviga Elsas pappas sprillans nya stormkök med vårt kokkaffe. Jag var självutnämnd stormköksmästare men lyckades ändå bränna av allt hår på högerarmen... 

Sedan promenerade vi vidare. Hälsade på hästar, åt fenomenalt god sopplunch, planerade ett framtida kollektiv. En fin dag med två av mina finaste människor. Mi loves yuuu<3 

Nu ska jag iväg på en fotokurs i sthlm. Det blir spännande. Är fett nervös. Är för övrigt väldigt livspepp! Och framtidspepp! Kanske blir man det av sol och vackra färger och fina vänner, hur klyschigt det än låter. Men känns som allt som ligger framöver kommer bli bra. Och det känns bra. 

 

the tallest man on earth

helt plötsligt står man och kramar en vän som man inte har träffat på vem vet hur länge och det är det mest naturliga som finns. vi käkar middag på max och lydia beställer barnmål och får en liten muminbok med stickers, en sådan man fick på flygplan som barn när klistermärkena går att flytta runt i boken och skapa olika scenarion. tobbe har med sig en papperskasse fylld med bullar som blev över från jobbet och jag äter fyra stycken på en timme. han säger att han ska åka hem men vi lockar med pommes och sedan stannar han i två timmar i alla fall. lydia och jag tar tunnelbanan till karlaplan och promenerar till berwaldhallen. den är stor och vacker och i trä och vi ser ner på scenen från ovan. kristian matsson fyller hela hallen med sin röst, han byter gitarr mellan varje låt och hoppar runt så att han måste torka svetten från pannan med en liten svart handduk som ligger på förstärkaren. när konserten är över promenerar vi tillbaka samma väg, uppfyllda av det som konserter är så bra på att skapa; känslan av att vara helt och fullkomligt i nuet. 

 

utomhuspannkakor

Bara efter några dagar hemma i Uppsala började vandringsabstinensen göra sig påtaglig. Jag och Filippa föreslog en pannkakslunch i skogen. 

Storslagna fjäll i all ära, men det är något speciellt med en mossgrön skog å trädtoppar som reser sig högt högt upp. 

Vår femte familjemedlem<3 Har som aldrig varit ett speciellt stort fan av husdjur, men Jubi har gjort mig frälst. Älskar att sova med henne i sängen och vakna av blöta pussar i ansiktet. 

Halvvägs in på vandringsleden kom jag på att jag glömt smör att steka pannkakorna i. Men det gick ändå! Lite spännande konsistens, men fullt ätbara. 

Till det serverades socker-å-kanel äpplen. Lyxig utomhusmat må jag säga. 

Och så kokkaffet. Här är kanna nummer två efter att den första spillts ut på elden. 

Det var den dagen det.

ett avslut

Så var sommaren slut och säsongen på Keb hade nått sin ände. Över tre månader mitt bland några av Sveriges mäktigaste berg. Pendlandes mellan huvudsakligen två hus. Utan att besöka civilisationen sedan juni. Skratt, jobb, slit, stress, vänner, värme, kyla, tårar, toppar, dalar, berg, natur, vår, sommar, höst, vinter. Mycket har rymts på 3 ynka månader. Jag tar till mig, andas in, lär mig. Svävar hem till Uppsala en stund innan jag ska bosätta mig bland bergen i Kanada på obestämd tid. Det känns väldigt bra.