Tilde Bergström

New Life Home Trust

bilder från www.facebook.com/newlifehomestrust

Under förmiddagen idag fick jag och ett fåtal andra personer besöka New Life Home Trust, ett av Nairobis mest centrala och välutrustade barnhem. Det är så fantastiskt vilka möjligheter det finns här som aldrig hade uppstått hemma, och jag känner mig tacksam för alla nya upplevelser jag får vara med om. Vi anlände tidigt på morgonen och fick spendera några timmar på de olika avdelningarna som fanns på barnhemmet. De yngsta är endast ett fåtal veckor gamla och en liten skara bebisar låg fortfarande i kuvös. De äldsta var strax över 3 år. Vi fick leka, gosa och mata barnen med mjölk ur nappflaska. När alla barnen somnat lite efter 10 bjöds vi på kenyanskt chaité och fick delta i ett möte med alla volontärer och arbetare på barnhemmet. 

Det har riktats en stark kritik mot fenomenet vita västerländska människor som åker och volontärarbetar på barnhem för att få nya upplevelser och "göra skillnad". Kritiken grundar sig främst i att de vita människorna i första hand gör arbetet för sig själva och kanske inte för barnen, samt att barnen inte mår bra av det. Nya människor som kommer och går hela tiden gör att barnen ständigt blir utsatta för uppbrott samt att man förlorar en trygg stabilitet med människorna som tar hand om en. 

Jag tycker inte att kritiken är helt felplacerad, men idag fick jag en inblick i dem positiva effekterna som faktiskt kommer utav det också. När jag kom upp till en av avdelningarna låg det 6 barn på en stor röd matta, någon skrek för full hals och en annan hade snor och saliv som rann ner för hela tröjan. Vid ett skötbord stod två personer från personalen och bytte blöjor på varsitt barn. Att vi kom och hjälpte till behövdes. Personalen på barnhemmet är riktiga hjältar som brinner för och älskar det de gör, men alla är bara människor. Man kan inte mata 7 barn samtidigt, hur mycket man än vill. Utan alla volontärer som kommer och ger en hjälpande hand skulle deras arbete vara väldigt mycket svårare. 

Något annat som jag lade märke till var hur otroligt öppna barnen var för alla nya ansikten. Glada kröp de fram mot ens ben så fort man steg in i rummet och deras små händer greppade tag om ens finger med ömhet två sekunder efter att man mötts. En kvinna som arbetade på barnhemmet berättade hur viktiga volontärerna är för barnens utveckling. Ett barn behöver uppmärksamhet, lek, någon som säger deras namn och sjunger sånger för dem. Tyvärr räcker inte peronalen alltid till för att ge alla barnen den uppmärksamhet de behöver. För att barnen ska kunna få en så bra framtid som möjligt vill man att de ska bli adopterade, och det sker mycket lättare om barnen skrattar när de möter nya människor istället för skriker. 

Dagen satte verkligen perspektiv på tillvaron. Barnen var så underbart fina, lika olika, glada, ledsna och fantastiska som vilket annat barn som helst. Men deras förutsättningar är så annorlunda från våra redan från början. Många bebisar blir dumpade utanför gaten till barnehemmet, tunna som skelett och i flera fall HIV-positiva. Mina förhoppningar är i alla fall att jag kanske kan ge något litet tillbaka, istället för att bara komma hit till en ny stad och "ta". 

Mer information om organisationen och vad man kan göra för att hjälp till finns på www.newlifehometrust.org och www.facebook.com/newlifehomestrust

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas