Tilde Bergström

ohållbarheten

När man åker genom staden man älskar, i en buss med människorna som kommit att bli som en andra familj, med musiken som dunkar och man sitter längst bak och skriksjunger med. När man dansar tills svetten rinner på en klubb och tiden tycks stå stilla. När man sitter på restaurangen, tittar sig omkring och blir alldeles varm i hjärtat. 

Ibland slår det en hur jävla fullkomligt lycklig man är just nu, till exempel när man sträcker ut händerna genom bussrutan och blundar. Och ibland slår det en att det inte alltid kommer vara som det är just nu, till exempel när folk börjar lämna SSN en efter en för att fira jul, och även om det bara är för tre veckor så är tre veckor jävligt mycket när man spenderat varje dag med varandra i 4 månader. 

Vi har bara just nu och just nu är jäkligt bra så just nu vill jag aldrig att just nu ska försvinna. 

de senaste dagarna

De senaste dagarna har jag...

lyssnat på pastor Gisle och syster Hellquist, nya rapduon på SSN.

hört sista julkalendern läsas upp av Lydde.

köpt bulle från nederländerna och Ella har finurligt ätit på sin.

bakat pepparkakshus på lektionstid. 

lämnat in sista inlämningen och därmed vara fri. 

gått på SSN:s julmiddag - ätit julbord, fått nomineringar, tittat på film, lyssnat på sång, skrattat och älskat SSN. 

gått på Maasai och för en gångs skull inte känt mig sådär asdålig på att pruta.

bakat en fantastisk oreo-kaka med Märtha och Nuur. 

haft secret santa och fått en burk med pesto. <3

 

 

tips från coachen

Överlev en måndag i två enkla steg; 

1. beställ pizza (helst Art's spinach & mushroom)

2. gosa med skolans nya husdjur (VI HAR EN KATT) 

Har visat sig lyckat förut (igår) av flera testpersoner (mig). Varsågoda. 

sjuklingens filosofi

Har inte tagit ett steg utanför internatets murar sedan i onsdags och har lärt känna min säng på en helt ny nivå. OBS oundviklig del av att bo på internat; blir en sjuk så blir alla sjuka. Förutom de där jävlarna med omänskliga immunförsvar som tycks överleva allting... Sådant som hjälper är i alla fall att hitta en påse godis hängandes på dörren från Hanna och en Märtha som kommer in och ger en spark i baken genom att säga något i stil med "amen vafan, här kan du väl inte ligga hela dagen". Nähä. Om du säger det så. 

november 2015

I november firade jag min första födelsedag utan att bli väckt av familjen, och jag som trodde att jag även skulle få fira min första födelsedag med sol och sommarvärme blev ju smått snopen när hela november visade sig bestå utav regnperiod. Men eftersom att regn och åska råkar vara mitt absoluta favoritväder så blev det väl ganska bra ändå. För finns det något bättre än att bada i Nairobis monsunregn som vi gjorde en kväll i november? Tveksamt. 

Jag var på Love School (som varje månad hittills) och spenderade en helg i Nkokidongoi med vår nyvunne Facebookvän, guide och maasai Gaddiel. Där vandrade vi i en skog med babianer och sov på en takterrass tillsammans med illsinta skalbaggar. En annan helg var vi på safari i Nakuru, satt helt stumma av förundran när 8 lejon strök sig mot bussens utsida, såg mer noshörningar än någonsin förut, poserade framför vattenfall, diskade på världshistoriens smutsigaste toalett med hushållspapper istället för diskborste och somnade i tält med mina tjejer.

En dag tog Frederik med lilla klassen till helikopterplattan och italiensk restaurang och en annan var vi på mycket viktig filmvisning i downtown med Herman. Någon dag i november hade jag bott 100 dagar i Kenya och den kvällen bjöd boardingen hela internatet på kinarestaurang och vi såg Mockingjay på bio för 30 spänn. Hade den roligaste utgången någonsin och sov mindre ensam och mer med vänner, för att det är så mycket bättre att somna bredvid dem man tycker om. Vi tjuvstartade på jul genom en julpysseldag och om jag inte minns helt fel så tror jag att den sista kvällen i november spenderades på UTAM festival. 

November i Sverige brukar kännas som ganska grå, men denna månad kändes precis tvärt om - så färgglad som det bara går. 

oktober 2015

Vi fortsätter vidare till oktober, äventyrsmånaden! Hade livets helg på Savage Wilderness, åkte i en liten gummibåt nedför en forsande flod och kastade mig huvudstupa från en höjd på 60 meter. Sprang Naivasha Relay tillsammans med allt från elitlöpare till halvt packade kenyaner och har aldrig varit så smutsig eller åkt en så lökig buss i hela mitt liv. På Diani åt jag mig mätt på pizzor och naanbröd, tog dykarcertifikat, dansade mig svettig ca varje kväll på 4o thieves och sov alldeles för lite. Åkte safaribil i Nairobi National Park med ett gäng bra vänner och såg min första noshörning, det var halloweenfest här på SSN och en kväll satt vi vid kvällsfikat och gjorde upp planer för framtiden och sommaren, med 11 emmaboda-biljetter i handen. <333

september 2015

September. Saker som tidigare var någonting helt nytt börjar kännas mer och mer familjära. Kvällsfikor och läxis, Juncan, veganbanankakor, fotboll, löpning och volleyboll. Att hänga upp tvätten i mörkret bakom huset och att sitta på Libanesens terrass vid ett knökfullt bord och blicka ut över Nairobis ljus. En kväll snodde jag och Veronica en madrass från linnénroom och somnade i Ellens rum och en annan satt jag uppe till halv 5 i Amandas säng med ett gäng härliga människor och bara pratade.

Var på Love School flera gånger och lagade mat hos Veronica i Kawangware. Jag fick se saker jag aldrig hade sett förut och började få lite perspektiv på livet. En helg åkte vi till Hell's Gate med klassen, sov i tält och jag var ute på savannen för första gången i mitt liv. Jag klappade elefantbebisar och kysste giraffer. I en overlander på Maasai Mara lärde jag mig vad lycka är och jag var så jäkla glad över att jag hade valt det här livet. 

Lucia och lussebullar

Saker man kan göra när man är sjuk: sminka över sjukt ansikte, proppa i sig alvedon och åka till den svenske ambassadörens residens.

Saker man kan göra på residenset: 

Förundras över hur ofantligt stort det är.

Vandra runt med sjukkompisen Märtha (och se Ella sofistikerat smutta på glögg i bakgrunden...). 

Äta ca 10 lussebullar, ett oräkneligt antal pepparkakor och dricka glöggkoppar i plural. 

Titta på luciatåg (som man egentligen skulle varit med och sjunga i) och tänka att detta är en konstig tradition... 

Saker man kan tänkte när man är på residenset: fy fan vad skevt det är att en man bor i ett hus större än vårat internat med en trädgård som går att likna vid Uppsalas stadspark, när det finns människor ett stenkast ifrån som bor i gigantiska slumområden med hus mindre än vårt badrum, eller som kanske inte har ett hem överhuvudtaget. Det skapade en lite illamående känsla i magtrakten.  

augusti 2015

Ligger i min säng med febrig panna och äter oreos. Funderar på kvällens luciatåg på svenska ambassaden och om det är värt att kämpa sig med trots hes röst på grund av alla torsdagar som jag nu faktiskt lagt på att öva in dessa uttjatade jullåtar. Fast tänker samtidigt att resterande kanske gynnas av min frånvaro då sång måste erkännas är en utav mina sämsta sidor...

  Istället för att gå under av huvudvärk så tänkte jag titta tillbaka på hur mitt Kenya-år har sett ut hittills, med start i augusti. I början av augusti spenderade jag mina sista dagar med bara familjen genom en roadtrip i Skottland. Nya hotellrum varje natt, gröna slätter, regntunga moln, överraskningsfest och min älskade familj. Vi kom hem till Uppsala, pappa och Filippa försvann till Norrland, mamma jobbade och jag spenderade all min vakna tid åt packning, vänner och att försöka insupa det mesta av hemma. Folk frågade "Hur känns det?" och jag svarade "Jag vet inte" för ärligt talat kunde jag inte greppa tanken om hur lite tid det var kvar.  En solig sommarkväll på båten med Saima, Louise, Julia och Filippa började det dock sakta sjunka in och tårarna kunde inte längre hållas tillbaka, så vi kramades och grät och skrattade för hur ska man hantera en situation som man aldrig varit med om förut? De klev på en buss och plötsligt kunde jag inte andas för den oundvikliga stunden hade kommit. 

Jag tog flykt till stugan och där bland släkten, skogen och bröllop glömdes det nästan bort. Med två timmar sömn i kroppen satte vi oss i bilen och åkte de 10 timmarna hem och jag vet inte vart tiden försvann. Packade om, kramade Tove, kramade Jenny och satt sedan plötsligt återigen i bilen, nu på väg mot Arlanda. Innan jag visste ordet av det hade jag lämnat allt bakom mig och satt på ett plan till Nairobi och jag vet bara att jag tänkte "äntligen". 

Jag fick ett nytt rum, gick till Junction sjuttioelva gånger om dagen, spelade tennis, badade i poolen, åkte på citytour, hittade avokados med Ellen och stickade med Veronica. Allting var nytt och jag gick till Märthas rum mest hela tiden för att jag inte ville gå till frukosten själv. Känslorna pendlade som en berg&dalbana och jag minns att det var jobbigt att inte ständigt veta hur vad när men man lär sig och ganska snabbt tror jag att jag började känna mig mer och mer hemma. 

tiden

Mina tjejer är fucking revolutionärer.

Tiden tickar ner. Snart kommer varje dag inte längre bli en dag till av att vara här utan snarare en nedräkning, där varje dag blir en dag mindre av att vara här. Snart får jag krama om familjen men snart har halva tiden gått. Jag vill uppleva så mycket mer men samtidigt vill jag stanna tiden precis just här nu och inte se den fortsätta ticka på så jäkla snabbt. 

Ngong Hills

Lördag, tidig uppstigning och avfärd mot Ngong Hills. En liten dagsvandring som förberedelse inför Mount Kenya. Såhär glad kunde man vara då, om än något trött.

Molnen låg över bergen och jag häpnade över hur vackert Kenya är.

Jag och Märtha, 100 % redo i våra vandringsbyxor. 

Hanna med sina popcorn som färdkost photobombar en ovetandes Amanda...

Som en djungel <333

Vad annars om inte Vronk med en klubba?

Lyckohoppen !!!

Lyckohopp 2; Elsa i vattenpöl!

Mer djungel... ÄLSKAR Kenyas natur 

Trodde nästan att vi var på Nya Zeeland för ett ögonblick. 

Svettig, jobbig och härlig vandring. Kängorna är lite mer ingångna och vi är lite mer redo för Mount Kenya. Och jag är idag lite tröttare i benen. 

 

korvart

När man lämnar skolan kl 15,20 för att fixa Matildas mobil på Diamond Plaza och anländer tillbaka på skolan kl 18,00 efter att ha spenderat sammanlagt ca 15 minuter på Diamond Plaza. Resten av tiden spenderades i Nairobis älskvärda trafik med en taxichaufför som körde fel </3. Chilidränkta pommes frites, toilet eller to let? 

Men för att citera Mattis "det finns människor som det hade varit värre att vara instängd i en taxibil med". (Källan på citatet är mitt eget minne vilket kan vara relativt opålitligt, men tror det gick på något liknande sätt...)

Poserande spegelbilder med dessa två när ca 99 % av alla våra sammanlagda kläder tillhör Märtha. Tack vare internatlivet har man plötsligt lite mer än en garderob..

Märtha med borr av okänt slag?

Dansar på Art's toaletter och börjar anse mig själv som närmast en riktig kaffedrickare nu, endast tre tomma sockerpåsar låg bredvid min kopp när vi lämnade bordet. 

Resten av kvällen spenderades i nätet mellan Tobbes och Eriks säng, med julläsande och julkalender på projektor med 12 pers hoptryckta på två sängar och ett nät. Härnäst på agendan står sömn högst upp pga tidig vandring imorgon. Skriver dessa osammanhängande och något flyktiga vardagsinlägg för jag vill inte glömma. Jag vill aldrig glömma. 

November byts ut mot december men regnet består. Här är lite vad som har hänt i mitt lilla liv de senaste dagarna: 

Elsa, Matilda och Lydia har skrivit varsina julnoveller som nu läses upp som en liten julkalender i Matildas rum varje kväll. Säng, golv, väggar och tak fylls av människor som alla kommer för att lyssna på Elsas otroligt vackert skrivna berättelse som är först ut. Tror bestämt att hon har lagt ut den första delen av den på bloggen, så in och läs for i helvede; elsaherlitz.blogg.se

Förutom den ovannämnda julkalendern så står såklart den tv-sända kalendern på agendan varje kväll i Zebra. Några ratade den direkt som den "sämsta julkalendern någonsin" samtidigt som jag sitter och håller på att garva ihjäl mig åt barnen haha... 

Under gårdagens löpning med Herman sprang vi en ny runda (som ett resultat av att vi tydligen sprang fel hehe) och jag fick se en ny del av Nairobi! Breda, plana trottoarer är definitivt en bristvara. 

Blivit bjuden på världshistoriens godaste chokladbollar av mästerbagaren Nour. Mycket bra.

Har tittat på de två första avsnitten av Absolut Svensk med Matilda och Märtha. Alltså KOLLA! Väldigt, väldigt viktigt. Soran Ismail tar upp rasismen i ett av världens mest toleranta länder; vårt alldeles egna Sverige. Finns på svtplay. 

Idag är det den tredje december och det innebar att jag fick öppna det tredje brevet av dem som ligger gömda längst bak i skrivboken, den där boken som jag fick en av de soliga sista dagarna i Vreta med mina favoriter. Sida efter sida av Julias fina ord som fick mig att skratta och gråta och bli alldeles varm i hjärtat. 

Har köpt pasta och pesto från Nakumatt och det var nog något utav mina bästa investeringar någonsin.

Just nu är det läxis och pluggmotivationen ligger på noll. Istället har jag skrapat upp det sista ur min Maltesers-burk samt, som bilderna visar, gått på mycket spännande isglass-uppdrag med Mattis och Elsa. Isglass-källan förblir hemlig i det fallet att några fellow SSN:are skulle kika in här... 

Nu blir det att återgå till att sitta i Mattis rum och inte göra någonting, vilket också är något utav det bästa man kan göra. <333 

 

UTAM festival

Bilder från bästa Matilda

Att andas Nairobi. Att leva Kenya. 

En taxichaufför som inlevelsefullt sjunger med till 90-tals klassiker. Lera som skvätter upp på benen och förvandlar färgen på skorna till brun. En polis som säger att han är bäst i Kenya på kulstötning. Höbalar och färgglada lampor. Tjejerna med alla möjliga olika dreads, flätor och twirls. Killarna längst fram som dansar med en ostoppbar energi. Han på scenen som rockar saxofonen som ingen annan och snubben som spelar elgitarr med munnen. Hon med den fantastiska rösten och bländande utstrålningen. Killen som kör poesi på ett språk vi inte förstår men som emellanåt drar hyllningar till Queen B och utbrister "Who run the world? Girls!". Pommes frites med alldeles för mycket chilisås. Att intensivt sjunga med till låtar man aldrig hört förut och dansa dansa dansa. 

Att andas Nairobi. Att leva Kenya.