Tilde Bergström

internatlivet

Kommer in i mitt rum sent på kvällen. Märtha och Veronica har somnat i min säng, som små barn sover de, djupt och stilla. De ser så fridfulla ut där de sover, jag vill inte störa. Smyger ut och hämtar en madrass. Plockar ut alla tröjor jag hittar i garderoben och skapar ett oklart lapptäcke. Min dunjacka får agera kudde, fast dunet trycks ihop till en platt pannkaka när jag vilar huvudet mot den. Men det gör mig inte så mycket.  

Vaknar. Tar på mig Vronks tröja som hänger på stolen. Går ut genom dörren och finner Amandas skor som också slinker på. Tror de har stått där sedan den där gången då hon och Märtha kom in i mitt rum klockan 6 på morgonen. 

Möter Märtha som går runt i min klänning och lyssnar på musik ur mina hörlurar. Jag vandrar vidare i Amandas skor och Vronks tjocktröja. 

SSN har aldrig känts mer hemma än det gör nu. Vi är en familj och vi bor i ett hem. Ett hem där saker sprids ut, försvinner, kommer tillbaka och delas på. Det är så det är helt enkelt. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas