Tilde Bergström

DIANI

Jag är tillbaka!!! Efter en höstlovsvecka i Diani är internatet återigen fyllt med 70 trötta tonåringar, och jag måste erkänna att det är lite skönt att vara hemma igen. En vecka då man i snitt sover 5 timmar per natt tar minst sagt på krafterna... Bilderna ovan är väl ungefär vad som fastnade på minneskortet under veckan. Eftersom ca 90 % av tiden spenderades i eller vid någon form av vatten så resulterade det i att kameran fick mycket tid själv på hotellrummet. Tråkigt, men samtidigt ganska befriande. 

Det är svårt att försöka återberätta en hel vecka, speciellt en så otroligt maxad vecka som denna. Bilderna och mina tafatta ord kommer antagligen bara visa en bråkdel av vad som har upplevts de senaste dagarna. Men jag ska försöka mitt bästa. 

Bussresan dit tog 13 och 1 halv timme. 13 och 1 halv timme av skumpande vägar, små hårda plastsäten, pringles över hela bussgolvet, toabesök på hål i marken, ca 1 timmes sömn, trafikköer som endast går att uppleva i Kenya, otaliga sommarprat och podcasts, svett, damm och värme. Det var en bussresa som fick alla otaliga bilresor fram och tillbaka till stugan att framstå som lyxresor... 

Varje dag stod klockan ställd på någonstans mellan 6 och 7, i värsta fall 5:40. De tidiga morgnarna berodde dels på att vi väldigt gärna tog morgondopp i soluppgången, men främst var det eftersom att dykarkursen krävde det. Men det var minst sagt värt det, att dyka var något utav det häftigaste jag någonsin gjort!! Att kunna andas under vattnet och få uppleva en helt nya värld. När man simmar där, 18 meter under ytan, så känns allt som är ovanför vattnet så otroligt långt borta. Episkt. Allt gick till på ett ganska ostrukturerat men chill sätt, under teoriprovet satt vi i solen och kunde enkelt diskutera provfrågorna. Instruktörerna sade till och med svaren om man frågade... Så nu kan jag stolt titulera mig som en "open water diver"!

När vi inte hade dykning så spenderades tiden i poolen eller på stranden, med vit sand mellan tårarna och salt i håret. Som det ska vara. Vi tog långa strandpromenader och upptäckte gömda paradis med klättervänliga bergsväggar. Luncherna bestod alltför ofta av pizza och frukostarna av pannkakor och french toast. En dag åkte vi med en båt ut på indiska oceanen, snorklade och besökte forntida slavgrottor. På kvällarna satt vi på någons balkong i den tropiska luften som aldrig blev sval, och dansade tills benen värkte på 40 thieves. SSN fullkomligt tog över detta uteställe och sista dagen spelades inget annat än svenska låtar, och dansgolvet var fyllt av skrikande glada ungdomar. Vartenda klädesplagg var dränkt i svett efter dessa kvällar. 

När vi tidigt på fredagsmorgonen stod och väntade på bussarna som skulle ta oss hem var jag så trött att jag knappt kunde stå upp på benen. Att sova kändes så otroligt onödigt, får man en vecka i paradiset så vill man ju vara vaken varenda sekund. Och det gick ju. Nästan... Bussresan hem var i alla fall 1000 gånger bättre än ditresan, dels på grund av att jag inte hamnade i helvetesbussen denna gång men också för att jag lyckades sova 95 % av tiden. När vi kom hem stapplade jag upp till rummet och sov i 11 timmar till. 

Resan känns redan som en dröm, som om det aldrig har hänt. Men det har hänt, och jag är så otroligt glad över allt jag får uppleva här. Tack. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas