Tilde Bergström

dag 44

Magiska safariresor och spännande helgutflykter i all sin ära, men låt oss inte glömma bort att jag faktiskt också går i skolan, har prov och lever vardagsliv här på SSN. 

Genom att sno lite passionsfrukter från gårdagens kvällsfika (ninja))) så kunde jag göra denna utomordentliga frulle med yoghurt, banan, passionsfrukt, russin och müsli. Dock att jag är så fruktansvärt morgontrött, börjar 8.30 nästan varje dag och i bästa fall är jag nere vid frukosten 8.10... Perks av att bo på internat. Lite såhär ser det ut från la escuela, mycket grönt och mycket skönt. Amandla mycket glad efter att ha sovit 12 minuter på en 20-minuters rast. Perks nr 2 av internatlivet. Såhär ser la bamba ut (anpassar mig efter göteborgarna) och idag var det extra bra då det serverades efterlängtad pizza till lunch. På en håltimme kan man ju ligga under palmerna och sista-minuten plugga inför eftermiddagens Kenya-prov. Trots en ihållande huvudvärk på grund av värmen (tror vintern är över nu?) så tänker jag att det kanske är fel att klaga, för man mår ju ganska bra må jag säga. Det var i sista sekund jag hann lämna in det fasade provet för sedan ljöd brandalarmet och hela skolan samlades på tennisplanen (nostalgi till Katarinaskolan när detta skedde ca varannan månad <///3). Sedan var det dags för den hat-älskade löpningen med Herman. Måste erkännas att bilden inte är från idag; hade för fullt upp med att överleva för att ta fram mobilen. Hela kroppen skriker STANNA men man fortsätter ändå, och vilken belöning det är efteråt.. Underbart!Jag, Filippa, Felicia och Ellen lyckades med gemensamma krafter starta 3 tvättmaskiner!!! Nu återstår endast att hänga upp tvätten också... Inte helt ovanligt att man glömmer bort det där och vips så råkar det ligga någon natt för länge och goa till sig...Läxislyx med pappa&Filippa-skype samt Marabou. Snålar som SATAN med denna lilla gudagåva, måste ju leva på det fram tills la familia kan överlämna lite mer vid jul. Och så slutligen var dags höjdpunkt; kvällsfika. Denna kväll med de exeptionellt goda russinen, de där clementinerna som ser ut som lime utanpå och så självklart en banan. Går inte en dag här utan att jag äter minst sjuttioelva bananer. I runda slängor. Även Elsa är överdrivet taggad på sitt kvällsfika, nästan lite besatt... Eller kanske är hon bara i extas över lyckan som bara en såndär perfekt komponerad yoghurtskål kan bringa. Nu håller ögonen på att falla ihop av trötthet och min älskade myshörna väntar inbjudande på att jag ska sovaaa. Lala salama vänner, njut av livet och för guds skull; unna er en kvällsfika. 

Maasai Mara del 6 - FILMEN

"Give me one good reason why I should never make a change" sjunger George Ezra i låten. Själv kan jag inte komma på en enda. 

vardagshändelser

Bakar äkta svenska kladdkakor som äts framför Hitta Nemo i Zebra. Spelar skrattande "Med andra ord" i soffan på terassen, och de där små brickorna flyger åt alla håll och hamnar jag vet inte vart. Blir bjudna på te hos vakterna, Matthew, Patrick och Lucy och diskuterar musik samt andra viktiga saker. Dansar tills svetten rinner och Tilan måste dra oss bort från Casablancas dansgolv. Veronica kommer in klockan 2 på natten och somnar i min säng. Dansar ännu mer, denna gång på skolans tennisplan tillsammans med Kenyaner från en dansgrupp i Kibera, och de lär oss alla möjliga Afrikanska danssteg. Jag och Veronica kissar på de där pyttesmå toaletterna bakom klassrummen. 

Elefantbebisar, smyckesfabriker och giraffkyssar

Ligger i sängen och pustar ut efter en intensiv men underbar dag. Vi var ett gäng på 20 pers som med bästa Jona som chafför var på en heldagsutflykt här i Nairobi. Vi började på David Sheldrik Elephant & Rhino Orphanage. Organisationen tar hand om föräldralösa elefantungar (ofta till följd av tjuvskytte) eftersom att de egentligen behöver dias av sin mamma upp till 2 års ålder. Sedan hjälper organisationen ungarna i en lång process att föra de tillbaka till vildlivet. Arbeten som dessa är livsviktiga för elefanternas fortsatta överlevnad. 

Vi fick klappa små elefantungar <333

Lek eller fight? 

Sedan for vi vidare till Kazuri Factory där vi fick se hur smyckestillverkningen går till, från en hård och klumpig lera till färdiga smycken! Verksamheten startade år 1975 för att skapa arbetsmöjligheter åt ensamstående mammor och andra utsatta kvinnor. 

Mamma hit måste vi åka i jul! Smyckena var så fina, jag ville köpa vartenda ett utav dem och ge dem till dig. 

En fluffig apa som vi stötte på utanför fabriken. 

Vidare åt vi lunch på Karen Blixen Coffe Garden och Filippa var överlycklig. 

Det sista stoppet var på Nairobis Giraffe Center där vi fick pussa på bland annat denna ståtliga varelse! 

Mycket, mycket bra dag. Tänk vad man kan hitta på, här i vår stad. 

Har också fått en fråga om vilken kamera jag använder och det är en Canon EOS 70D. 

Maasai Mara del 5 - lycka

Lycka. Lycka är att sitta i en stor overlander fullproppad med fina vänner när solen går upp över savannen. Det är att befinna sig endast några meter ifrån ett lejon, så nära att man kan se hur den känns. Det är att få uppleva en annan värld, en värld med zebror i tusental, fridfulla elefanter och ståtliga giraffer. Det är att skrattande hoppa med små barn i en maasaiby. Det är att ligga utanför ett tält under en stjärnklar himmel och en upp- och nervänd måne och diskutera livets och universums svindlande filosofi. Lycka är att med armarna och huvudet utsträckta genom fönsterrutan på en buss känna den dammiga luften slita i ditt hår och få dagens sista solstrålar i ögonen. Att känna sig fri. 

From the day we arrive on the planet
And blinking, step into the sun
There's more to see than can ever be seen
More to do than can ever be done

 

There's far too much to take in here
More to find than can ever be found
But the sun rolling high
Through the sapphire sky
Keeps great and small on the endless round

 

 

Maasai Mara del 4 - maasaibyn

Efter morgonens game drive på söndagen så besökte vi en maasaiby i närheten av campet. Kontrasterna mellan våra liv var överväldigande stora. 

Vi fick ta del av en liten bit av Maasaiernas kultur. Ju högre en man hoppar desto bättre är han. 

Jag ihållandes ett spjut som herren till höger använt för att döda ett lejon med. Hur sjukt!? Det gjorde lite ont i maggropen när han bar fram en ståtlig hatt gjord av lejonmanen, men man kan också fråga sig vad vi har för rätt att komma hit och tycka att det de gör är fel? Alla män i byn kommer någon gång i sin ungdom försvinna ut tillsammans med en grupp andra pojkar för att leva i bushen i fem år. Under den här tiden kommer de lära sig om vildmarken, livet och överlevnad. Åren avslutas med att de dödar ett lejon. Har man inte gjort detta kommer man aldrig kunna ses som en riktig man. Det är deras kultur, tradition och deras sanning. 

"Vi kan också hoppa högt!" Jag tycker det är så underbart att träffa barn. De är så oskuldsfulla men fortfarande så kloka. Det finns ingen skillnad på barn och barn, de är bara små människor, precis som alla små människor hemma i Sverige eller vilken annan del av världen som helst. 

Farfar känner du igen Georange-kepan? Hittade den i alkoven i lillstugan och den hamnade visst i väskan till Kenya. Nu får den följa med mig på alla möjliga äventyr här! ;-)

En vänlig man i byn visade mig och Antonia vägen in till hans hus, en liten hydda byggd av pinnar och lera. Där berättade han om traditioner och livet som Maasai. Om hur de dricker koblod varje morgon, om en far som hade 6 olika fruar som var och en bodde i en egen liten hydda. Om de stora töjningarna i öronen. Om kvinnorna som bygger husen, lagar maten, hämtar vatten, städar och tar hand om barnen. Man kan undra vad det blir kvar för männen att göra... Han berättade om skolorna som fler och fler går i, där de lär sig engelska som gör det möjligt att prata med oss. Konstigt nog kunde inte en enda kvinna engelska... Han undrade också våra mitt hus, om det såg ut som hans? Vi försökte förklara om hur våra hus var byggda av andra material. Att både män och kvinnor kan bygga hus, det är något man kan jobba med. Vi berättade att det är vanligt att både mannen och kvinnan jobbar, och att de sedan kommer hem och städar och lagar mat tillsammans. Att pappor också är hemma och tar hand om barnen. "Män som lagar mat och tar hand om barn?" sade han skrattande. Ja, skillnaderna är stora. Vi har levt två liv, så olika varandra som det bara kan bli. Men samtidigt är vi båda bara människor. Människor som kan mötas, som kan prata och som kan lära sig. Jag tror att vi människor inte är så olika när allt kommer till kritan, det är bara våra liv som är det. 

Maasai Mara del 3 - game drive två

Tidigt, tidigt steg vi upp på söndagsmorgonen och tog oss med hjälp av ficklampor ut till bussarna. De sömniga ögonen vaknade till liv av soluppgångens första strålar. 

Att se elefanterna var underbart. Så fridfulla de såg ut, sakta lunkande och viftande på öronen. 

Hugo var en sådan livspepp på safariresorna! Har aldrig sett någon så genuint lycklig. Han fick oss alla att verkligen uppskatta och njuta utav varenda sekund. 

Rumpan är något blåslagen efter att ha studsat runt som en gummiboll på savannens knöliga vägar, och huvudet snurrade ett bra tag efter att man klivit av bussen. Men trots det kan jag med handen på hjärtat och med tusentals timmar av bussresor i bagaget säga att jag aldrig uppskattat en busstur så mycket som under de här tre dagarna. 

Maasai Mara del 2 - game drive ett

När vi anlänt till Maasai Mara med våra stora overlanders blev vi inackorderade i olika tält (som innehöll både sängar, toaletter och duschar) och sedan var det nästan direkt ut på vår första game drive! Lite strul med pass osv ledde till att vi fick stå stilla någon timme men när vi väl kom ut var det värt all väntan i hela världen; safari är obeskrivligt. Man är inne i en annan värld, i djurens värld, och det är så otroligt mäktigt att få ta del av den. 

Såhär taggade på att komma iväg på safari!

Elsa aka Tarzans flickvän Jane. 

Det var fantastiskt att få se ett lejon men det kändes lite hemskt hur ett tiotal bilar och bussar cirkulerade runt, runt lejonet, alla lika ivriga att få den bästa platsen. Lite stressigt på något sätt. Det kändes bättre när det var lugnare stämning, mer på djurens villkor. 

Vi åkte runt på savannen, med huvudena ut genom fönstrena, spanande efter vartenda litet djur, ända tills solen gick ner och mörkret lade sig. Trötta gick vi och lade oss med klockan ställd på 05.30, redo för morgondagens safari. 

Maasai Mara del 1 - den långa bussresan

Hela internatet går runt här hemma, trötta men lyckliga. Vi är nyss hemkomna från 3 dagars äventyr i Maasai Mara, och det här är nog det häftigste jag någonsin varit med om. Jag har ett minneskort fullproppat med foton och filmer från helgen så för att inte göra världshistoriens längsta inlägg delar jag upp det i flera delar. Vi börjar med den 7 timmar långa bussresan som startade äventyret i fredags. 

Ett gäng bra människor ihopträngda i buss nr 4.

Mysigaste Lydia och hennes lilla lejon <333

Utsiktsstopp! 

Photobombade av Hugo... 

Hänga på busstak. 

Matilda spanade den första elefanten!

Fortsättning följer...! 

Dubbelhakor, sovande människor och korgar på huvudet

 

På kvällsfikat när det är rusningstrafik i köket och man försöker starta mikron samt 3 brödrostar på samma gång så går ofta proppen, och man får nöja sig med en halvrostad macka. Och vissa kvällar när man ska borsta tänderna så står man där och lyfter på handtaget utan att något vatten kommer ut, och en sådant vattenbrist slutar alltid med stopp i toaletten. Ibland vaknar jag av att någon eller några för världens oväsen precis utanför rummet mitt, detta trots ett par noga instoppade öronproppar. 

Men vem bryr sig. För vilka nackdelar som än kan komma utav internatlivet så är det ingenting emot alla skratt och all kärlek som man får utav det. Det är ingenting mot att sno en madrass ur förrådet och sova över hos Ellen en torsdag, mot att sitta uppe på någons rum till halv 5 på morgonen och bara prata, mot att en kvällsfika som tar 5 minuter hemma här tar 1 och 1 halv timma för att man aldrig vill gå därifrån. Vi är en stor familj, och det här är vårt hem. 

 

påväg att bli proffs pt.2

från en tisdag

Till en fin Fredrika; tusen tack och tusen kramar. 

Till Louise, Saima, Filippa och Julia: Jag älskar er. Jag älskar er när vi befinner oss i samma stad och träffas varje dag, och jag älskar er när vi befinner oss på olika kontinenter och inte kommer träffas på ett år. För sådant spelar ingen roll när det kommer till vår vänskap. Spill inga tårar över mig. Er för alltid, Tilde. 

Halleluja

Pallrade mig imorse med till en gudstjänst en bit bort från skolan, trots en illamående mage. Början av gudstjänsten var fantastisk! Sång, dans och halleluja. Inte riktigt som psalmerna i den svenska kyrkan... Men lyckan varade tyvärr inte länge då huvudet mitt började snurra och jag var tvungen att ta mig ut där ifrån. Låg på en skuggig plats i gräset för att undvika att svimma samtidigt som Marie ringde en taxi. Men trots att jag mådde dåligt så muntrades jag upp av Kenyanernas otroliga hjälpsamhet! Minst fem personer kom fram och frågade hur jag mådde och om de kunde göra något för att hjälpa till. En kvinna och en man insisterade till och med att skjutsa hem mig, och jag kände mig så tacksam. 

Till slut kom dock den beställda taxin och jag tog inte många steg innaför skolans murar innan jag spydde upp allt min mage innehöll rakt framför vakterna... :----) Nu har jag spenderat 9 timmar i sträck i sängen med undantag för ett toabesök som höll på att sluta med en avsvimmad Tilde på badrumsgolvet. Men jag mår bättre och bättre och tänkte nu försöka ta mig ned till kvällsfikat för att se om min mage kan tänka sig behålla någon mat. 

// en annan del av Kenya-livet 

Matlagning i Kawangware

Emma kirrar sallad // massor av fina kramar <333

fruksallad in the making // de symboliska minibananerna 

ugali // chapati

 

upendo!!!!!

Kawangware 

Jag och Veronica <333

Lördagen var fantastisk, en av de bästa upplevelserna hitills. Jag och fem andra tjejer fick åka till Veronica i Kawangware, denna gång för att laga traditionell Kenyansk mat. I timmar hackade vi grönsaker och frukter, rörde ihop olika kryddor, gjorde deg och stekte diverse olika saker, tills det tillslut stod ett bord fyllt med så mycket god mat; chapati, ugali, sukuma wiki, kachumbari, cabbage och en gigantisk fruktsallad med bland annat avokado. Fick lära mig att avokado här äts mer som en frukt än som en grönsak. Fick också ett antal chockade miner när vi berättade att en avokado i Sverige kan kosta uppåt 300 shilling (ca 25 kr). Här kostar de dyraste avokadosarna 30 shilling (mindre än 3 kronor) men har man tur kan man hitta några för 2 shilling, dvs. endast något öre. 

Det var mycket samtal gällande likheter och skillnader mellan Sverige och Kenya och vi kom fram till att det finns för- och nackdelar med båda länderna. Veronicas dotter Caroline har precis taxit examen i psykologi från Naroibi University, något som verkligen inte är självklart då universitet kostar dyra pengar. Hon berättade om den skakade stämningen som inbefann sig efter terrorattentatet mot universitetet i Garissa. Bara en vecka efter de hemska nyheterna hade nått världen skedde ett strömavbrott på Nairobis universitet, ett ganska kraftigt ett med flera exploderande lampor. Paniken var total och al-Shabaabs hot om att Nairobi University skulle vara deras nästa mål fick flera studenter att hoppa från sjätte våningen för att undvika att bli dödade, eller värre, av al Shabaab. Kontrasten var stor när vi sedan berättade om att alla i Sverige ska kunna plugga på                                                                          universitet och att man till och med får pengar från staten om man väljer att göra detta. 

Men trots rikedomarnas kontraster så finns det så mycket lycka och kärlek här som inte alltid går att hitta i Sverige. Vi berättade att man sällan hälsar på folk man möter på gatan som man inte känner och att en främmande kvinna tar emot utlänningar med öppna armar för att visa hur man lagar landets traditionella mat skulle aldrig ske där vi kommer ifrån. Ett icke korrupt samhälle och en bra ekonomi är viktigt, men betyder det alltid lycka?                                                                                            Och betyder motsatsen alltid olycka? Jag tror inte det.