Tilde Bergström

Maasai Mara del 4 - maasaibyn

Efter morgonens game drive på söndagen så besökte vi en maasaiby i närheten av campet. Kontrasterna mellan våra liv var överväldigande stora. 

Vi fick ta del av en liten bit av Maasaiernas kultur. Ju högre en man hoppar desto bättre är han. 

Jag ihållandes ett spjut som herren till höger använt för att döda ett lejon med. Hur sjukt!? Det gjorde lite ont i maggropen när han bar fram en ståtlig hatt gjord av lejonmanen, men man kan också fråga sig vad vi har för rätt att komma hit och tycka att det de gör är fel? Alla män i byn kommer någon gång i sin ungdom försvinna ut tillsammans med en grupp andra pojkar för att leva i bushen i fem år. Under den här tiden kommer de lära sig om vildmarken, livet och överlevnad. Åren avslutas med att de dödar ett lejon. Har man inte gjort detta kommer man aldrig kunna ses som en riktig man. Det är deras kultur, tradition och deras sanning. 

"Vi kan också hoppa högt!" Jag tycker det är så underbart att träffa barn. De är så oskuldsfulla men fortfarande så kloka. Det finns ingen skillnad på barn och barn, de är bara små människor, precis som alla små människor hemma i Sverige eller vilken annan del av världen som helst. 

Farfar känner du igen Georange-kepan? Hittade den i alkoven i lillstugan och den hamnade visst i väskan till Kenya. Nu får den följa med mig på alla möjliga äventyr här! ;-)

En vänlig man i byn visade mig och Antonia vägen in till hans hus, en liten hydda byggd av pinnar och lera. Där berättade han om traditioner och livet som Maasai. Om hur de dricker koblod varje morgon, om en far som hade 6 olika fruar som var och en bodde i en egen liten hydda. Om de stora töjningarna i öronen. Om kvinnorna som bygger husen, lagar maten, hämtar vatten, städar och tar hand om barnen. Man kan undra vad det blir kvar för männen att göra... Han berättade om skolorna som fler och fler går i, där de lär sig engelska som gör det möjligt att prata med oss. Konstigt nog kunde inte en enda kvinna engelska... Han undrade också våra mitt hus, om det såg ut som hans? Vi försökte förklara om hur våra hus var byggda av andra material. Att både män och kvinnor kan bygga hus, det är något man kan jobba med. Vi berättade att det är vanligt att både mannen och kvinnan jobbar, och att de sedan kommer hem och städar och lagar mat tillsammans. Att pappor också är hemma och tar hand om barnen. "Män som lagar mat och tar hand om barn?" sade han skrattande. Ja, skillnaderna är stora. Vi har levt två liv, så olika varandra som det bara kan bli. Men samtidigt är vi båda bara människor. Människor som kan mötas, som kan prata och som kan lära sig. Jag tror att vi människor inte är så olika när allt kommer till kritan, det är bara våra liv som är det. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas