Tilde Bergström

23:55

"Lek inte med elden" så jag och Hugo leker med röken istället. 

Ord som fastnat hos mig: 

"You don't have to know that you can do something. You just have to try." -Laura Dekker

"Stífum straumum fer, nálægt mér, nýfallinn regndropaher" -Ásgeir Trausti

"The way we do small things determines the way that we do everything" -Robin Sharma

"One could not count the moons that shimmer on her roofs, Or the thousand splendid suns that hide behind her walls" -Saib-e-Tabrizi

 

 

 

UGANDA RWANDA 2016 (bonus version)

Här är den!!! Efter otaliga tjat från bl.a. Tobias har jag nu färdigställt en liten film från några av de bästa dagarna i mitt liv. Bonus version dessutom haha, welcome 2 my crib special <333 enjoy 

svar! på fråga!

Detta summerar gårdagen pretty good; oreos, översvämning på skolan pga monsunregn, kfc-pommes pga oätbar skolmat, mer oreos, säsongspremiär av GAME OF THRONES, exalterad Märth pga GAME OF THRONES. och lite mer oreos 

Tänkte svara på fråga jag fick av "Hejdå!!" (haha go e du) som den superbloggerska en ju är *hrm hrm*. I vilket fall.. 

"Åhh har varit här flera gånger om dagen och bara hoppats på uppdatering!!! Och så kom den! Är medveten om mina alldeles excellenta stalker-egenskaper men det är så himla underbart att läsa alltihop!! Ska själv söka in nästa år och undrar väl lite om själva sökningen. Är det svårt att komma in? Går det mycket på betygen eller mest på brevet man skriver? Är det svårare att komma in om man bor i Stockholm? Finns det några secret knep man kan ta sig till? Aa blev mycket frågor nu och du behöver verkligen inte svara!!! Kram på dig

O juste!! Vilka betyg söker man på?? Är det 9:ans betyg om man vill gå 2:an eller är det 1:ans betyg? Haha nu ska jag ge mig! Kram igen"

Först och främst: tack för fina ord!! Stalker-egenskaper har jag gott om själv hehe, tar det endast som en komplimang att du lägger ner din tid på att kika in här. Hur svårt det är att komma in beror helt på hur många det är som söker, eftersom internatet endast erbjuder ett begränsat antal platser. För oss tror jag dock att nästan alla kom in, och till nästa år kommer internatet byggas ut lite vilket ger plats för ännu fler elever. Jag skulle tro att de absolut går mer på det personliga brevet än på betygen. Så ett tips är att lägga ner tid på ditt brev, skriva ärligt och berätta varför just du vill gå här. 

Sedan går de också mycket på diversitet; man vill ha elever för tre olika linjer och årskurser, och gärna från olika delar av Sverige. Eftersom det i regel är betydligt färre killar som söker in så har du större chans att komma in som kille. Den kan alltså vara lite svårare att komma in om man bor i Stockholm eftersom de flesta som söker kommer därifrån, men ärligt talat så tror jag inte att det hjälper så mycket att tänka i dessa banor och att väga sina chanser hit och dit. Jag vet av erfarenhet hur mycket man oroar sig innan eftersom ens största dröm står på spel, men om du verkligen vill det så tror jag att det kommer gå superbra

Eftersom du söker in i mars i 1:an om du vill gå 2:an här så söker du in med 9:ans betyg. 

Tusen kramar och stort lycka till!! 

 

en helg i Nakuru

Med fyra timmars sömn i kroppen åkte vi tidigt i lördags morse mot Nakuru för en helg med safari. 

Skillnaden mot andra helgsafaris vi gjort var att vi denna gång inte bodde i tält utan på ett litet hostel inne i Nakuru. Jag och Ver delade Betlehem B, mm bättre rum och rumskompis får man leta efter. 

Här kunde man äta chips, läsa bibeln, bli inlåst, lyssna på hög musik, duscha och bajsa och snacka tillsammans. "All the males among the priests may eat it. It is most holy.", läste Elsa när Veronica bad om att få en liten bön till hennes bajj. På kvällen åkte vi in till stan och åt middag på mysig kinesisk restaurang med nudlar som tog två timmar att göra. Ahh Kisumu-känslor i form av f r i h e t. Bara en sådan liten sak som att få vandra själva på gatan när det är mörkt. 

När vi inte var i stan var vi i nationalparken!!! Åkte buss genom grön savann, sov, lyssnade på musik, värmdes av sol, spanade giraffer och noshörningar och stannade lite här och var för utkiksplatser och vattenfall. 

Oklar fight mellan Erik och Tobbe...

Erik och Hugo? Rose och Jack? 

Hugo i cylinder av något slag

Elsa fantastiskt glad efter att ha uträttat sina behov på ett typiskt Kenyanskt hål haha 

Jag gillar <3333

10/10 scuba divers 

friYAY

Jag, Märtha, Matilda, Veronica, Amanda och Elsa på Tamambo i fredags. Prata, skratta, andas, må bra. Så vill jag spendera varje kväll!!!

Vi försöker att inte tänka på det, vill helst inte prata om det. Men jag vet att det snurrar i allas huvuden. Och ibland kommer det oundvikligen upp. Tiden. Hur den rinner ur våra händer som sanden i ett timglas utan att vi kan göra någonting för att stoppa det. Att veckorna som är kvar går att räkna på en hands fingrar. Ångest och ont i magen. Vill inte. Kan inte. Det här är ju allt som finns. Hanterar paniken genom att förtränga och försöka att inte tänka på det, och genom att vilja ta vara på varenda lilla sekund som återstår. 

 

tillbaka

Hej!!!! Här är jag!!! Tillbaka. Saker har varit lite upp och ner, men nu är det UPP. Är nyss hemkommen från safari och mår otroligt fint. Ovan syns lite glimtar av sådant som har hänt sedan sist jag skrev något här. Kramat gosedjur på Westgate, ridit häst på Naku, spelat rullskridskor-basket, spenderat en söndag i Arboretum, åkt skridskor (i Najjan!!! spännande), lämnat avtryck med tusch i folks rum och så vidare och så vidare. Glimtar av sådant som har varit bra bättre bäst. 

mnnndag

Måndag, more like hnnngmmndag. Började dagen på bästa sätt genom att vakna 8.31 och glida in på lektionen 8.35 - lite lagom morgontrött. Sjukt ändå, att man kan råka vakna efter skolan börjat och ändå komma nästan i tid. Om jag skulle vakna samma tid i Uppsala skulle det vara; ojj ska bara vänta två timmar på nästa buss som kommer en timme för sent och sedan gå en 20 minuter till skolan och glida in lagom till sista lektionen. 

Men bra sak; denna lille underbara filur och dess kompanjon. Gulligaste sköldpaddorna i världshistorien (baserat på mycket välgrundade källkritiska källor jajamensan). 

Bra sak två: att någon med en liten Ernst inom sig har fixat denna myshörna på nya balkongen med bord och bänkar och matta och rosmarin (!!!). Bra ställe för att lyssna på musik, få lite sol och gosa med tidigare nämnda djur. 

Bra sak tre: Dessa partybilder!!! Tobbe, knugen, queen Ver, knugen och fina hattar. Härligt. Skapade av ingen mindre än MIG. 

adjjöss

till mina tjejer

till mina tjejer:

Tack för att ni kämpar, slåss, står upp för er själva och för så många andra. För att ni vägrar ta den skit som så många kastar på oss. Tack för att ni diskuterar, lyfter frågor och lär mig. För ni finns där genom missförstånd, skratt och tårar. Tack för att ni är de bästa jävla människorna jag vet. 

"Backa din syster, backa den okända kvinnan du möter på klubben, backa den du avskyr, backa din vän, backa varenda en av dem kvinnor som finns på vår jord för tillsammans är det enda sättet vi kan göra skillnad." - Amanda

vardagsskit

Hugos dagliga inköp av godis, chips och kakor på Naku <3 För att överleva liksom. 

Veronica om cola; "Precis innan man ska ta första klunken så börjar hjärtat dunka. Och sedan när man dricker så känner man hur sockret åker ut i hela kroppen... Det är underbart." Borde jag vara rädd...?

Imagine!!! John Lennon!!!

Haha... Jag, Ver och Hugge hade köpt "super moist cake mix" OCH fått tillgång till elevköket (vilket är sällsynt nu för tiden). Allt var alltså upplagt för succé, tills kakan tappades på golvet och blev bajssupermoist golvkaka och vi var tvungna och äta på golvet från golvet och super moist fastnade överallt och det var möjligtvis sista gången vi bakade en super moist cake mix cake. 

Vardagsskit helt enkelt. För mycket socker och lite som går skit men som är bra ändå. 

5 april

plugga plugga plugga nej nej nej 

vill följa med elsa och lydde till canada nästa år och åka snowboard ist :----( 

saker som är bättre att göra en tisdag istället för tisdagsplugg är ju ändå; art med mina två hjärtan och ett låtsläpp av Veronica och Stauber (MYCKET najs ny partybusslåt!!!!)

nu ska jag återgå till att skriva uppsats om sex och sexualitet, laterrr

fem sinnen

29 mars // Kigali // Rwanda

Vad ser jag? Jag ser slitna skolböcker som barn lämnat i tron att de skulle få gå i skolan fler gånger. Jag ser en stor blodfläck på väggen i kyrkan där spädbarn blivit slagna till döds genom att man upprepande gånger dunkat de små huvudena mot tegelstenarna. Jag ser rader av små, små kranier, många med sprickor och hål på diverse ställen, vissa brända. Liv som borde funnits än idag. Stulna framtider.

Vad hör jag? Jag hör vår unga guide med gråten i halsen berätta om hur hennes pappa blev bränd levande. Hon var ett barn – och hennes pappa blev mördad.

Vad smakar jag? Jag smakar saltet från mina tårar som okontrollerat rinner ner över läpparna och in i munnen.

Vad luktar jag? Jag känner lukten av instängdhet, något gammalt och unket. 

Vad känner jag? Jag känner ett hjärta tungt som sten och ett stigande illamående som får mig att vilja spy, springa ut och rymma från allt detta. Men vi måste lära oss, och vi måste påminnas. För de här personerna hade ingenstans att fly, trots att de inte hade någon anledning att dö.

Glöm aldrig; folkmordet i Rwanda.

Uganda // Rwanda

”I en overlander i Uganda! Solen håller sakta på att gå ner. Fönsterna i bussen får det att kännas som ett tåg, lite som att vi tågluffar. Naturen är grön, bergig och dimmig. Barnen skrattar oss förbi, vinkar i hoppen. Ovillkorlig glädje.” 23 mars // buss // Uganda

”Känner mig obunden och fri. På resande fot. Vill aldrig stanna.” 23 mars // buss // Uganda

”Otaliga timmar har redan spenderats i bussarna men jag har inte ens blivit uttråkad. Vi har spelat kort, kört ordlekar, sovit på varandra, ätit alldeles för mycket (jag och Hugo haha…) och hängt ut genom fönstret med lukten av Uganda och vinden i håret och saliv som flyger och sådant som känns bra.” 23 mars // Jinja // Uganda

”FYFAN VAD HÄFTIGT. Ahh vet knappt vad jag ska skriva som på något sätt kan förklara hur sjukt jävla kul det var att rafta. […] Efter att bara ett par tiotal minuter ha hunnit välta båten, fastna under vattnet i repet, hamna under båten i en rapid, åka ner för ett 4-meter vattenfall, tumla runt som en liten vante i en torktumlare – OCH överleva så var det som att inget kunde stoppa oss.” 24 mars // River Rafting // Nilen // Uganda 

 

”Jag vill leva det här livet. I världen. Fri från förpliktelser. Med en familj av vänner och äventyr varje dag. Nya länder. Ta sig fram på vägar.” 23 mars // Jinja // Uganda

”På kvällen klev vi utanför gaten till campet och upptäckte en liten del av Jinja. Chapati med nutella och banan. Färgglada ugandiska shilling. Små händer som griper tag om Matildas finger. En liten pub med träpinnar som väggar och skraltiga bänkar och bord. Ugandisk dansmusik ur knastriga högtalare. Små barn som springer på vägen med utsträckta armar för att krama om mina ben.” 24 mars // Jinja // Uganda 

 

”Allt vi gör är att leva.” 24 mars // Veronica // River Rafting

 

”Där och då fanns bara där och då.” 24 mars // Jinja // Uganda 

”Får nya stämplar i passet och ser nytt varje dag.” 28 mars // Kigali // Rwanda 

 

”Lake Bunyonyi är det VACKRASTE ställt jag hittills skådat på denna jord. Bergen, grönskan, dimman och den djupa spegelblanka sjön var en tappa-andan-utsikt. […] I den sjön badade vi nakna en dimmig morgon och jag kände mig levande.27 mars // Lake Bunyonyi // Uganda

 

”Ugandas gröna berg får mig att känna trygghet.” 27 mars // Lake Bunyonyi // Uganda

 

 ”Vi tog en promenad i byn kring sjön och då mötte vi ett något äldre svenskt par. Med teva-sandaler, en liten digitalkamera runt halsen och t-shirt-brännor framstod de vid första anblicken som ett par något orutinerade turister. Men efter en stunds samtal vändes den bilden helt upp&ner. De var egenföretagare med målet att ”besöka alla världens länder”. Hittills hade de prickat av runt 160 st (!?!?!). De berättade om rödgula soluppgångar över Nambias öken, medias ensidiga och verklighetsförvrängda bild av länder som Sydsudan och Somalia och att starta familjeplaneringsprojekt i Nairobis slummar. […] På något sätt var det så jäkla betryggande och hoppfullt att få höra att JA, det går att leva ett sådant här liv. Det går att vara 60+ och resa jorden runt. Att fortsätta upptäcka, aldrig sluta l e v a. De var som ett par Yodas som uppenbarande sig från himmelen med livsinspiration.” 27 mars // Lake Bunyonyi // Uganda

”WOW! Det hände. Vi gjorde det. Jag vet inte om jag riktigt förstått det ännu, men idag vandrade jag alltså i Rwandas djungel och stod ett fåtal meter ifrån bergsgorillor. Jag var leende och totalt stum, mållös, med ett dunkande hjärta. Två meter ifrån en stor gorillamamma som höll i ett par lurviga 2-månaderstvillingar, som stirrade in i mig med ett par djupt bruna ögon, där var bara där och då och det var mäktigt. Den här jorden. Alla liven. Det är så mycket större än bara oss.” 30 mars // Gorilla trekking // Rwanda

”Det var en nära-livet-upplevelse.” Tomas // om bergsgorillorna

”Jag hade kunnat stanna. Fortsätta låta bussarna ta oss till nya platser och lugnt äventyra vidare. Men – Nairobi är ett äventyr i sig och tiden rinner ut, så jag ska åka hem och ta vara på varje sekund.” 30 mars // Kigali // Rwanda 

lörLörLÖRRrrDag

Nyöppnade köpcentret the Hub levererade oväntat bra med en känsla av att ha klivit rakt in i en italiensk sommarkväll och - ett TIVOLI. Ovan syns jag och Ver som snurrar runt uppe i luften och skrattar så att vi gråter. Levererade bra gjorde även Casablanca med rätt musik, SPööörEgn som vi dansade i för lite vatten har ju aldrig skadat, och vattenpölar som gjorde att Lydde på riktigt kunde hälla ur skorna. Just då gjorde det inte så mycket att Nairobi har ständig regnperiod. 

Bjuder också på denna bild från hotellrummet i Kigali, Rwanda. En penispool för att pigga upp er söndag <333 

ett år sedan

Den andra april, för exakt ett år sedan, förändrades hela mitt liv. 

För exakt ett år sedan fick jag beskedet att jag blivit antagen till svenska skolan i Nairobi. Där och då började resan på mitt största äventyr hittills. Jag var i backen med min lillasyster och tog upp mobilen för att ringa och kolla var ma och pa befann sig. Det första jag ser är en notis med symbolen av ett mejl följt av texten "Svenska skolan i Nairobi". Hjärtat började dunka och jag tryckte fram mejlet så fort jag kunde. "Jag har nöjet att meddela att Tilde...." AHHHHH. Fick inte fram ett ord samtidigt som lyckotårarna började spruta. Kramade om Filippa, mamma och pappa. Grät och skrattade när jag flög ner för backarna. Resten av dagen var ett virrvarr av kramar, ringa Tove, sms:a, skypa, ringa och gråta lite mer. 

Då hade jag ingen som helst jävla aning om vad som låg framför mig. Allt jag hade var en känsla av att det skulle bli hur bra som helst. Och nu, ett år senare, sitter jag här. I rum 22D på SSN och lever det livet som jag då bara kunde drömma om.