Tilde Bergström

fem sinnen

29 mars // Kigali // Rwanda

Vad ser jag? Jag ser slitna skolböcker som barn lämnat i tron att de skulle få gå i skolan fler gånger. Jag ser en stor blodfläck på väggen i kyrkan där spädbarn blivit slagna till döds genom att man upprepande gånger dunkat de små huvudena mot tegelstenarna. Jag ser rader av små, små kranier, många med sprickor och hål på diverse ställen, vissa brända. Liv som borde funnits än idag. Stulna framtider.

Vad hör jag? Jag hör vår unga guide med gråten i halsen berätta om hur hennes pappa blev bränd levande. Hon var ett barn – och hennes pappa blev mördad.

Vad smakar jag? Jag smakar saltet från mina tårar som okontrollerat rinner ner över läpparna och in i munnen.

Vad luktar jag? Jag känner lukten av instängdhet, något gammalt och unket. 

Vad känner jag? Jag känner ett hjärta tungt som sten och ett stigande illamående som får mig att vilja spy, springa ut och rymma från allt detta. Men vi måste lära oss, och vi måste påminnas. För de här personerna hade ingenstans att fly, trots att de inte hade någon anledning att dö.

Glöm aldrig; folkmordet i Rwanda.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas