Tilde Bergström

1 år sedan

Idag är det nästan exakt ett år sedan jag lämnade Sverige och flyttade till Kenya. Ett år sedan allt förändrades. Här har jag samlat lite av vad jag klottrat ner i min dagbok under detta år. Små vardagshändelser och stora tankar. Som jag ont att läsa men som jag aldrig aldrig vill glömma. 

17 augusti 2015

"Nu sitter jag på planet, på väg till Nairobi, på väg till mitt livs äventyr. Jag har aldrig känt mig nervös eller orolig inför resan. Jag känner mig helt och fullkomligt lugn. Jag befinner mig just nu i mellanläget där vad som helst kan hända. 

21 augusti 2015

"Vid poolen hade någon gjort en brasa. 30 stolar satt utplacerade i en ring runt om, under Kenyas stjärnhimmel. Kändes så bra att sitta där, som en bra del av internatlivet."

27 augusti 2015

"Efter skolan vandrade jag, Verre, Ellen och Ella iväg till Juncan. Vi fick lära oss swahili av en tant som jag köpte ett armband av, en kille som tog oss i hand hela tiden bjöd in oss till hans hem och Veronica fick en vakts mobilnummer skrivet i bläck på armen."

23 september 2015

"Lycka är att känna sig fri. Att veta att man själv har makten över sitt liv och att man har valt äventyret, upplevelserna, friheten. Det som känns, på riktigt. Det som man kommer minnas, det som är värt något. Man har valt att inte låta livet passera, utan att fånga det så mycket man bara kan. Att jag befinner mig i Kenya, upplever saker jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva och känner saker jag inte visste att jag kunde känna. Mitt liv må vara obetydligt i universums oändlighet och bortglömt inom en snar framtid, men för mig betyder det något. Mitt liv är mitt liv, och om det är såhär det känns att leva så tror jag att jag har gjort någonting rätt i alla fall."

15 oktober 2015

"De här hör jag hemma med."

1 december 2015

"Månader byts ut obemärkt och tiden passerar, men inte på det där monotona likgiltiga sättet som Sverige emellanåt kunde bjuda på utan med känslan av att varje sekund som passerar har varit betydelsefull. Med känslan av att minnesbanken och känsloregistret ständigt fylls på av saker som jag lär mig av och som jag aldrig vill glömma. 

6 december 2015

"vi sjunger inte vi skriker vi sitter inte vi finns överallt. vi är aldrig större än detta ögonblick. vi är fria vi är vi. det här är nu"

4 januari 2016

"Ett steg utanför flygplatsens väggar och jag känner mig hemma. Det här är Nairobi och här bor jag."

11 januari 2016

"Jag är hemma. Detta är så självklart. Lyckorusen idag var obeskrivliga. Vi är alla samlade!!! Vi är alla hemma!!!" 

25 januari 2016

"Ella och Amanda får paket med bilder. Fula bilder och fina bilder. Bilder på oss. På Kenya. Bilder på ögonblick, minnen, vårt liv. Det känns som en film. Något overkligt. Får man vara med om såhär mycket bra?"

8 februari 2016

"Jag stod där uppe - på toppen av världen, när solen steg upp och grät av lättnad och lycka. Mount fucking Kenya. VI gjorde det."

10 februari 2016

"På Amandas rum klipper de hår! "Det ser ut som punghår" sa Amanda när det överblivna bortklippta håret låg i sorgliga tussar på mattan. På min arm står det "Maisha ni chura" av Hugo vilket betyder "Livet är en groda"

23 februari 2016

"Vi vinkade till oss en tuk tuk och knöade in oss åtta stycken plus förare i en tuk tuk med plats för fyra..."

2 mars 2016

"Mars!? Mars låter alldeles för sent. Alldeles för nära juni. Tiden går alldeles för snabbt."

23 mars 2016

"Jag vill leva i världen. Med en familj av vänner och äventyr varje dag. Nya länder. Ta sig fram på vägar. OCH DET GÖR JAG?"

4 april 2016

"dansade i spöregnet, blev dyblöt, brydde mig inte <333"

10 april 2016

"Tårar rann. Våra band växte starkare. Mina systrar. Tillsammans klarar vi allt. FAN vad jag älskar dem."

23 april 2016

"Solen värmer mina ben i bussen som åker genom Nakurus gröna savann. Sjön glittrar och jag tänker på allt vi har planerat i sommar, på att bada i en sjö på midsommar när vi är återförenade igen."

24 april 2016

"Tankarna smyger sig på allt oftare. Tankarna om tiden som rinner iväg okontrollerbart. 6 veckor. 5 veckor. Hur många gånger kommer jag få vara med om det här igen? Hanterar paniken genom att förtränga och vilja ta vara på varenda jävla sekund."  

19 maj 2016

"GLÖM INTE: regnet som smattrar, din säng i 22D, internatkatten som stryker mot ben, frukost på Art med Amanda och Terre, dricka o'boy på rast, alltid komma sent till Jonas lektion, Amanda som taggar fredag - allt det som är SSN. Ditt hem." 

20 maj 2016

"Fredag är min bästa dag. Dansa på Love School, krama Melody och Grace och tänka "det här var inte sista gången får inte vara sista gången"

21 maj 2016

Musiken, personerna, staden, Nairobi, Kenya, skratten och hur LITE tid det är kvar får mig att börja gråta. För min kärlek till detta är så stark att det värker i hjärtat."

29 maj 2016

"20:53 på Talisman och jag älskar dem så mycket att det värker i hjärtat och jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dem. De är de enda som känner mig som den jag blivit och den jag är nu. Min familj."

30 maj 2016

"Tiden har aldrig gått så snabbt. Det är som att falla fritt. En avgrund utan slut. Tiden som inte går att kontrollera." 

2 juni 2016

"Cirkeln är sluten. I början av denna bok skriver en förväntansfull och pirrig Tilde om att sitta på ett plan påväg till Kenya. Och nu sitter jag på det där planet igen. För första gången på 10 månader är jag på väg till Sverige. 10 månader och mitt liv är för alltid förändrat. Jag är förändrad. Det är konstigt, för att läsa de första sidorna i denna bok känns soms att läsa något skrivet av en annan person i ett annat liv. Så mycket har hänt sedan dess, människor, upplevelser och minnen som influerat mitt liv, som är mitt liv. Det är lättare att se saker i perspektiv. När rummet är hoppackat, när SSN är lämnat. När jag sitter på ett plan och kan se allt i sin helhet. Jag ser människorna som allt eftersom växt närmare och närmare. Det som från en början var "oklart" är nu det mest självklara i världen. Min familj. Som känner mig utan och innan och som alltid står vid min sida. Som jag delar det här med. SSN, internatet, Nairobi och Kenya. I början var allt så nytt och nu är det HEMMA. Jag åker inte hem just nu, jag flyttar hemifrån. SSN är kärlek."

17 augusti 2016

Ett år har alltså gått sedan mitt år i Kenya började. Nu är det några andra som bor på SSN, som har allting framför sig, ovetandes om hur mycket som faktiskt kommer hända. Kenya, jag saknar dig fortfarande. Alltid. Tack för allt du gett mig och fan ta dig för att jag inte får ha det så för alltid. 

 

ateljé

I en farmors hus i Uppsala ser ett rum på övervåningen numera ut såhär. Med plastfilm på golvet, ett staffli i hörnet, ett bord med penslar, block, färger, bläck och kol och med fönster som vetter ut mot äppelträden som Tove var äppelprinsessa över en gång i tiden. Här kan man lyssna på José González, måla och rita helt utan krav och spilla färg över hela sina byxor. Sådant som man gör i en ateljé helt enkelt. 

En plats för oss. 

sommarlovsdagar

lite sådant som jag gjort mina sista sommarlovsdagar: 

haft lunchpicknick i vänge. stadsbruttan ska bli lantis 

blivit skjutsad på torkel och köpt SVINDYRA stureplans-paprikor 

hängt i bosse bby's källare 

varit mycket i sthlm dvs varit mycket under jorden

gjort egen sushi som åts i torpet med tove och mårten!! lyx

åkt till västerås sådär lagom halvspontant med min favorit. gjorde bucketlist för vår kommande lilla spanien-resa, åt, jagade pokémons, åt, dansade till klassisk musik och åt lite mer

hängde på östermalm

jobbat på en medeltidsfest hahah

städat efter medeltidsfest!

jahopp, lite så har det sett ut. nu är sommarlovsdagarna snart över, det känns redan som höst och jag vill inte börja skolan 

 

 

 

 

engångskameran

leva lite. ren kärlek

sommarkärlek

du är så yeah yeah! wow wow!

Äntligen!!!! Efter att ha gått om varann i princip hela sommaren fick jag och Tove till slut ett helt dygn tillsammans, hon och jag. 

Vi for ut till hennes landställe, hon var kapten och vi åt hjärtformad potatis som det ultimata tecknet på kärleken.

Vi sov i "the cabin in the woods", utmanade gigantiska spindlar, tog morgondopp och diskade till gamla danslåtar.

For in till Öregrund och åt middag med underbara Juliana <3

Den här bruttan alltså. Att få skratta så att man gråter på bussen och somna till våra diskussioner - precis som det alltid har varit och alltid ska vara.