Tilde Bergström

Oscars och sömnbristsenergi

Hur man börjar veckan på bästa sätt; tre timmar sömn och fem timmar Oscarsgala och godisätande. Allt var värt lyckan när älskade Leo äntligen vann <333 När hans namn ropades ut var det som att vi tittade på en livsavgörande fotbollsmatch och Zlatan nickade in ett mål i 89:e minuten...

Trodde jag skulle bli helt totalt förstörd av dessa få timmar sömn MEN - det fick motsatt effekt!! Så trött att det på något underligt vis övergick i en SuuUpEEr SsPeedAD Tilde. Sprang runt överallt och ingenstans med Matilda, dansade och rockade nya Mt Kenya t-shirts som fick oss att se ut som något hurtigt fritidsrese-team. Funderar på om sömnbristsenergi är något att satsa på men har nog kommit fram till att jag framöver ska satsa på lite mer sömn.. Adjösss!

Kisumu

Anledningen till den senaste veckans frånvaro är så giltig som den bara kan bli; jag har varit på nya äventyr! 

Måndag till fredag har för alla på internatet inneburit fältstudieveckor av olika slag. För oss som läser kursen East African Development betydde det fem dagar i Kisumu, Kenyas tredje största stad. I måndags lämnade två fullastade bussar SSN tidigt på morgonen. Jag fördrev den största delen av den åtta timmar långa resan i någon slags halvsovande dvala. Annars åt jag döda pommes på Java eller (försökte) kasta popcorn i Amandas mun. 

Dagarna på tisdag, onsdag och torsdag spenderades med studiebesök i olika former. Operationrum på Health Care Center, kacklande hönor i Vi-skogen, trött frågestund på stadshuset och båttur på Victoriasjön. Det bästa studiebesöket var dock torsdagens, när vi spenderade hela dagen på skolan St Christine som tar emot föräldralösa barn. Den glädjen!! Barnens leenden smittade av sig från sekunden vi anlände. Det bjöds på fantastiska skådespel, fotbollsmatch och volleyboll, ballonger och många skratt <333

Med det bästa med veckan i Kisumu var nog ändå friheten. Kisumu är på många sätt mycket lugnare än Nairobi och går i ett lägre tempo med färre människor och mindre trafik. På kvällarna kunde vi alltså gå vart vi ville - utan att skriva ut exakt vart vi skulle och vilken tidpunkt vi gick ut, vilket vi gör i Nairobi. Vi strosade fram längs gator, hamnar och järnvägar utan att ha någon som helst aning om vart vi skulle. Vi bara gick. Gick in på de resturanger vi kände för och åt middagar under 40 spänn. Åkte boda bodas och tuk tuks och lyssnade på musik på hotellbalkongen innan vi somnade i rummen som var lika varma som en överhettad bastu. Det kanske inte låter som så mycket för världen - och det kanske det inte var - men just där och då hade jag inte kunnat önska mig något mer. Det kändes som vår resa. Inte boardingens och inte skolans, utan våran. Vi var fria. 

 

!!!!ett blogginlägg!!!!

Här har det ekat väldigt tomt. Vet inte riktigt varför, men bloggen har bara inte blivit av. Utanför boardingkontoret står det "61 skoldagar kvar..." och det låter skrämmande lite. Det är svårt att tänka sig att detta någon gång kommer ta slut. Så här kommer lite inblickar i mitt liv som jag !!!aldrig vill glömma!!! och !!!alltid komma ihåg!!!

Sedan sist har jag spelat fotbollsmatch som slutade med VINST! Med ett knappt helt lag och inhoppande spelare så körde vi så jäkla bra!!! Annat som vi gjorde var att dansa, gunga och skrika (Elsa). Finns ingen bättre energikick och humörupplyft. 

Har hängt med dessa på en toalett på ett tak. 

Hugo har rockat en jävligt snygg make-up. 

Har sett Deadpool (aka sjukaste och roligaste filmen någonsin) och lyssnat på härlig live jazzmusik utanför Nakku (Noooo WOMan nO cryYY). 

Har gått på Toi, under plåtskjul bland kläder och skor. Hängde hos Caleb som fixar allt man behöver och som pratar härligaste svenskan. Stötte också på andra svenskar (!!) varav en var gammal SSN:are som gjorde allt man vill göra efter studenten (åka tillbaka till Kenya och backpacka i Afrika <33).

Promenerade Ngong hem, som så många gånger dessförinnan.

Jag och Vronk fyndade Levi's för 20 shilling styck aka 1,6 svenska riksdaler. (Sedan glömde vi de självklart i tvättmaskinen i typ 18 timmar men men...)

 

Har också diskuterat viktiga och oviktiga saker på Mambos takterass, åkt partybuss och dansat med bröllopsfirande Kenyaner på Galileo. Och sovit mer i denna koja än i min egen säng. 

Mount Kenya - filmen

"Den här tacosen var nästan, men bara nästan, lika bra som din film", sa Tobbe. Sätter ribban högt då tacosen var helt jävla underbar. Jag ger er; MT KENYA THE MOVIE ! !! 

fre lör sön

Förlorade fotbollsmatch. Hade kvällspicknick på Westgates tak. Mycket partybussar. Mycket musik. Sovit mer hos Vronk och Märth än jag sovit i mitt eget rum. Elsa och Märtha köpte livets nektariner när vi var på Mambo. Åt pizza. Dansade på Tree House. Hittade en gris-strumpa. En spontan på yaya med mina tjejer. Internatrådet ordnade alla <3-dag middag som var långt över förväntningarna! Proppade magen med tacos och skrattade med Tobbe och Hugo. Uppträdanden, film och lappskrivande. 

Osammanhängande text. Lite som helgen. BRa ändå. 

post Mt Kenya

Möra ben, träningsvärk i rumpan, stela axlar mm vaknade jag upp till denna dag. Vilket kanske inte är så konstigt, med tanke på de senaste dagarnas äventyr. Skolan hade dock förståelse för detta och gav oss en dag ledigt för att återfå krafterna. 

Därför bestämde vi oss för att unna oss med lite frukost på Art (<333) och bio för 25 spänn, the Revenant. Bra saker att göra dagen efter man bestigit Afrikas näst högsta berg. 

På kvällen hade världens bästa Marie (m.fl.) bakat semlor (!!!!!), Hugo såg ut som Justin Bieber, Nur rockade sSlim Shady-mössan och Matilda hittade en ny hobby i Snapchat's filter. Det var den tisdagen. Adjöss 

Mt Kenya Point Lenana - 4985 m.ö.h.

Jag har bestigit Mount Kenya. 

Jag har gått i stekande sol som bränner på huden och får svetten att forsa fram. Jag har gått i kolsvart natt, i kyla som får tänderna att skallra och vattnet i min vattenflaska att frysa till is, där det enda man ser är räckvidden på ens lilla pannlampa. Jag har gått pratandes, skrattandes, med musik i lurarna eller i total tystnad. Jag har druckit otaliga koppar chai och spelat UNO med så många att korten knappt räcker till. Jag har sovit i prutt-luktande tält som läcker in vatten och jag har vaknat av både kyla och värme. Jag har frikissat och fribajsat. Jag har legat på marken i en sovsäck med Märtha och Veronica och stirrat upp mot den vackraste utav stjärnhimlar. Jag har gått upp klockan 1 på natten och inte slutat vandra förrän 15 timmar senare. Jag har fortsatt när allt i kroppen skriker av smärta och varje steg som dunsar mot marken känns som en sprängd atombomb innanför skallbenet. Jag har fortsatt när jag inte trodde att jag kunde fortsätta mer. Jag har gråtit av total utmattning och av fullkomlig lycka. 

Jag har bestigit Mount Kenya. Hur jobbigt det än var så klarade jag det. Jag stod där uppe på vad som kändes som toppen av världen när solen vaknade till liv och kände mig totalt fullkomligt lycklig. Mount fucking Kenya. Vi gjorde det. 

see u on the other side

Väskorna är packade och vattenflaskorna fyllda. Internatet har precis börjat bli lite lugnt efter att folk frenetiskt sprungit runt hela kvällen och panik-letat efter alla grejer som behövts fixas. Känslorna är blandade; folk är peppade, opeppade, nervösa, förväntansfulla, smått panikslagna, pirriga, otaggade eller redo som fan!! Imorgon bitti lämnar bussarna till det som brukar kallas "årets tuffaste utmaning" - bergsbestigningen av Mount Kenya. Jag känner mig nog ganska lugn, med friluftar-titeln tryggt hängandes på dörren. 

Vi ses på andra sidan - levande eller död. SOO lOoong