Tilde Bergström

tacksamhet

Till alla er som var tvungna att uttrycka er åsikt om att mina föräldrar var dåliga föräldrar för att de skulle släppa iväg sin lilla dotter till stora farliga Nairobi. Som tyckte att ni minsann var bra föräldrar för att ni skulle aldrig utsätta ert barn för något så oförutsägbart och skrämmande. 

Ni har fel. För mina föräldrar är de bästa föräldrarna jag vet. För att de vågar och för att de vill att jag ska få stå på egna ben. För att de vet att mitt liv är mitt liv och att som förälder försöka hålla tillbaka det livet med alla dess drömmar och ambitioner och önskningar inte är bra. För att de vet att världen inte går att döma av det vi tror oss "veta", för den måste upptäckas och upplevas innan man kan vara i närheten av att förstå, oavsett hur "farlig" ni har hört att världen är. För när jag sade att jag ville flytta till Nairobi så hjälpte de mig och stöttade mig och fick mig att tro på mig själv och på att min dröm var viktig och inte en fånig farlig dröm som bara "dåliga föräldrar" skulle gå med på. 

Därför känner jag tacksamhet. För att jag en vanlig tisdag i januari får åka buss genom fina Nairobi till en skola som ser ut som ett college i USA där man inte får bada med bikini i poolen och där jag får spela en svettig fotbollsmatch följt av kakor och vips så har jag upplevt något helt nytt och sett något jag aldrig sett förut och pratat med människor jag aldrig pratat med förut och därför är jag tacksam. Tacksam för att jag senare samma kväll får sitta på Hannas säng och prata om vad vi vet och inte vet om hur saker egentligen går till här i världen och hur science fiction egentligen inte är fiction för man kan faktiskt klona människor och om mjölk och hur pengar som styr så mycket egentligen inte finns för det är bara siffror på en dator och allt är bara en konstruktion och om vilka vägar man kan gå i livet som inte är dem förutbestämda förväntade vägarna. 

Tack.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas