Tilde Bergström

Kenya // Nairobi // Downtown

2016 01 06

måndagsleveransen

Ett paket menat till den 10e november anlände alltså idag den 11e januari (true Kenyan style), men den som väntar på något gott... 

Äger numera hela FYRA marabou (okej, okej.. en tog slut idag) och det känns som en förmögenhet. 

...samt lite härligt julpynt såhär lagom till januari <333

...och det bästa av allt!!!! Familjen har klistrat ihop ett litet fotoalbum om deras höst. Med pressade höstlöv påklistrade på framsidan. Och med bildtexter skrivna av Filippa. Om detta inte är kärlek så vet jag inte vad... 

Sötaste trion på hela jorden <3

Kenya // Nairobi // Karura Forest

2016 01 05

Jag, pappa och Filippa i Karura forest. Vattenfall, grottor och apor. Så mycket grönt!!!! Jag fick andas skog igen. 

ÅTERFÖRENADE

LYCKAN JUST NU !!!!!!!!!!!!

2k16

2016 01 01 

Internatet fylls på mer och mer och det är en underbar känsla, att se nya kort i facken när man kommer hem från en toi-runda och att få krama alla de som faktiskt är det bästa med det här året. Även om det var tråkigt att familjen lämnade så finns det så mycket bra att se fram emot, och jag är precis där jag vill vara. Jag hade inte velat byta ut detta mot något. Jag känner mig så hemma; när vi äter brunch på Art tills magarna sprängs, när vi kollar på film i zebra och gör improviserade bakverk i mikron för att lathetsnivån ligger på att en kladdkaka känns för ansträngande och när jag sover på en madrass i Märthas rum för att det är mycket bättre än att sova ensam i mitt. Det har gått tre dagar och jag har redan lyckats sprida ut lite kläder över internatet och har diverse saker på rummet som inte tillhör mig. Allt är som det ska vara. Jag vet att Uppsala alltid kommer vara hemma för mig och att jag har så många underbara personer där som jag älskar, och kanske är det svårt att förstå, men det här är verkligen hemma för oss. Folk som lämnar Sverige skickar meddelanden som lyder "Nu åker jag hem!" och när man kramar någon som precis kommit hit så kommer det så naturligt att säga "välkommen hem". 

Det bästa med 2016 är att jag har ytterligare 5 månader här i Kenya att ta vara på. Efter det vet jag inte riktigt hur det kommer kännas eller vad som kommer hända, men pole pole. Det löser sig. Och nu gick strömmen också... well well, det här är Kenya. Och jag älskar det. 

Kenya // Nairobi // Karen

2016 01 04

Det var så fantastiskt att få visa familjen Nairobi, min stad, där jag bor. Att själv guida dem i denna färgglada levande kontrastrika stad, uppleva med dem saker som jag själv har fått uppleva under mina första månader i Kenya. De fick mig att se på saker med nya ögon och att förälska mig i Nairobi om och om igen, precis som jag har gjort ända sedan jag anlände hit för första gången i augusti. 

Tanzania // Zanzibar // Stonetown

2015 12 31

Tanzania // Zanzibar // kryddsafari

2015 12 30

bästa vänner

Det är enklare att lämna än att bli lämnad. Jag är hemma just nu men jag är ju också hemma med er. Det känns nästan redan som en dröm, att gråta skratta bråka kramas vara med min familj. Er älskar jag. 

Tanzania // safari

Varje dag bestod av tidiga morgnar, lunchlådor och en kropp som var helt slut. Jag firade jul för första gången utan snö, Kalle Anka och julbord, men det gjorde mig ingenting när jag fick sitta på en solig tältveranda med familjen och läsa julklappsrim - mitt ute på Tanzanias savann. Det var faktiskt väldigt mycket bra. 

Tanzania // safari

Glömde mitt vaccinationskort inlåst i internatrum 22D och höll på att inte komma in i Tanzania. Men lite panikringning till Märtha, trixande med mobilbilder och 50 dollar löste det problemet... Såg Tanzania för första gången när vi åkte bil genom Arusha och sov på blombeklädda sängar. Flög ett litet propellerflyg över Serengeti, piloten satt i stickad tröja och klottrade i små slitna anteckningsböcker och det toppar väl på coolaste flygturen någonsin. Fick återigen uppleva den där känslan som jag är så kär i, frihetskänslan i en safaribil, och denna gång med min familj. Soluppgångar, lejon som klättrar i träd och elefanter stora som bilar. Och det bästa av allt: att somna i ett tält mitt ute på savannen bredvid min syster. 

två världar

Går till Junction, lagar pasta med pesto samtidigt som pappa klagar på elevköket, klappar bebiselefanter och äter Marabou med Filippa. Är i Nairobi och är med familjen. Två favoritsaker kombinerade. Mamma åkte iväg med en taxi och jag vinkade hejdå utan att förstå. Utan att förstå att det är 5 månader tills vi syns igen. Trodde att jag hade kramat tillräckligt men hur kan kramarna räcka till när det är så länge till nästa? Plötsligt kändes tiden vi haft tillsammans alldeles för kort. Känslorna är förvirrande. Längtar tills internatet fylls med vänner igen och ser fram emot allt fantastiskt som jag vet kommer hända dem kommande månaderna. Men innan jag kan uppleva allt det så betyder det att familjen måste försvinna hem till Sverige. Det är två världar och jag älskar båda lika mycket. Jag önskar bara att jag kunde få ha båda och inte bara en åt gången. 

familjerna

Förra julen såg ut såhär, i den del av Norrland som jag kallar hem, med två meter snö, norrsken, julbord och släkten. Denna jul såg minst sagt annorlunda ut. 

För lite mer än två veckor sedan började internatet tömmas på folk. Efter att ha levt tillsammans konstant i fyra månader tedde sig dem tre veckorna vi nu skulle vara ifrån varandra som en evighet och det blev många tårfyllda avsked vid gaten, som en föraning eller kanske en förvarning om vad som komma skall i juni, även om det är något som känns omöjligt att förbereda sig på. Till slut kändes det som om det bara var jag och Märtha som fortfarande strosade runt här hemma och vi kom till insikten att internat inte ter sig lika bra utan alla dess människor.

Men medan en familj försvann så anlände en annan. Familjen. Mamma, pappa och Filippa, som jag efter fyra månader fick krama om igen. Och efter tre sekunder med dem var det som om de där fyra månaderna aldrig passerat, det var så naturligt; att smågnabbas med Filippa över allt och inget, mamma som hönsar runt och pappa som får tårar i ögonen för minsta lilla. <3 

Nu har jag precis kommit hem från Tanzania; ett steg ut från flygplatsen och jag kände mig hemma, hemma i Nairobi. Bor på internatet med familjen som till och med är ännu tommare än när vi lämnade det. Hinner knappt andas mellan äventyren men det är så jag vill ha det. Kanske hinner jag ikapp här inom sin tid, men just nu vill jag visa familjen min hemstad och krama dem den lilla tiden som är kvar.