Tilde Bergström

it was a big big world, but we thought we were bigger

pushing each other to the limits, we were learning quicker 

furaha

Redan innan jag åkte hit visste jag att det någon gång skulle ta slut. 10 månader varar inte för alltid. Ända sedan början har man tänkt på hur det skulle vara, den sista veckan, de sista dagarna i Nairobi. Att plocka ner bilderna från väggen. Att ta fram resväskan igen. Och nu är jag här, men jag kan inte greppa det, vill inte greppa det. 

Att åka hem när man är hemma. Få träffa sin familj samtidigt som man lämnar sin familj. Hur kommer det vara att aldrig mer bo i 22D? Att sitta på 107:an i Uppsala igen och tänka att allt måste varit en dröm? Jag är så långt ifrån färdig här. Jag behöver mer. Fler kvällar på Casablanca där jag sjunger och dansar och gömmer mig på toa med Mattis. Fler stressbajjar med Mandis när vi skriksjunger och sprutar victoria's secret och skrattar så att benen viker sig. Fler eftermiddagar när vi promenerar i kvällssolen och äter äcklig majs. Fler kvällsfikor på mitt rum med kaksmulor och kisste och mina bästa bästa vänner. Mer matatu, mer boda boda, mer Nairobi. Mer av oss, mer av allt. 

Det här året har gett mig så mycket. Mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig och mer än jag någonsin kommer kunna förstå. Och känslorna är åt helvete för jag är så lycklig som jag bara kan samtidigt som det krossar mitt hjärta att veta att det snart är slut. 

 

hon!!!! här!!!!

Louise 

du kommer ta världen med storm

livet (från mobilen)

Såhär har livet sett ut genom min mobilkamera den senaste tiden:

Torsdagsfrukost på art med Amanda och Terre

Masai Market, nu är tiden då man köper allt det som man tänkt köpa men inte gjort ännu

Hugo, en säng i korridoren och internatkatten

mattelektion...

OBOY!!! livkraften återställs på rasten

I fredags på bussen hem från Village Market skapade jag och Tobbe en bildserie med fem humör: glad 

arg

förvånad ?!

ledsen :---(

exALtErad!!! 

I lördags kidnappade vi våra treor Hanna, Elsa och Lydde för en överraskning och en slags studentpresent...

...vilket var paintball!!! det var så jäkla kul, WOW. kanske inte bästa tecknet när ens vänner tycker man ser ut som en kallhjärtad brutal mördare men men... märkte knappt när jag fick alla blåmärken pga adrenalinet pumpade så hårt

Spenderade kvällen på Tamambo med Ver, Terre och Amanda. Filtar, lyktor och vi var som 40-åriga väninnor på aw 

Och sedan blev vi 17 igen, drog till K1 och dansade!!!

Idag har jag ätit mango och snart snart kommer Louise!!!!! mmm detta är MITT liv detta är LIVET

onsdag

det e en sån dag idag...

...en sjukstuga - narnia - hannah montana - popcorn - pyjamasbyxor - dag idag

Och en dag när boardingvärden Marie skickar detta på mejl angående att vi ska hem snart och man nästan börjar gråta. En sådan dag idag. 

Kibera

För någon vecka sedan var vi i Kibera, Östafrikas största slumområde. Vi promenerade runt, snackade med människor, besökte en tjejs hem och hängde på Wale Wale.

Första gången jag på riktigt såg ett slumområde var i början av det här året när jag och några andra gick med Tomas till Kawangware. Det skrev jag om här. Jag hade precis flyttat hit till Kenya och min bild av ett slumområde var i mångt och mycket den bild jag hade fått med mig från trygga Sverige. En västerländsk bild av misär och människor som behöver "hjälp" från oss västerlänningar för att överleva. En misär som endast kommer försvinna med hjälp av välgörenhet och vita händer. När jag gick i Kawangware för första gången mådde jag dåligt av det jag såg och jag skrev om tårar som brände bakom ögonlocken. Men då skrapade jag bara på ytan, såg bara de hemskheterna jag förväntat mig att se. Jag bekräftade endast de förutfattade meningar jag tagit med mig hemifrån. 

Idag har jag en annan syn på slummen. Jag ser inte bara plåtskjulen och misären - jag ser människorna som bor där. Jag ser en gemenskap och folk som hjälper varandra. Ett samhälle där man står bakom varandra och skyddar varandra, samtidigt som jag inte ens vet vad min ena granne heter i Sverige. När jag går i Kibera ser jag inte bara orättvisor, jag ser också lyckliga leenden. När jag är på Love School på fredagar ser jag barn och ungdomar som uppskattar varje dag de får gå i skolan, och när vi dansar tillsammans och sjunger till Amarula så inser jag att vi kanske inte är så olika trots allt. Jag säger inte att man ska blunda för hemskheterna, för de finns och de måste lösas. Men jag tror att det är lätt att fokusera för mycket på det som är negativt, och missa allt det som är bra, ja rent utav fantastiskt. Innan jag åkte till Kenya hade jag en bild av slummen, den jag hade fått lära mig av mitt västerländska samhälle. Idag tror jag att jag har lite mer av sanningen. 

fredagsglitter och söndagsspeed

Helgen! Den har sett ut lite såhär; 

Amanda hade taggat fredag hela veckan vilket till slut smittade av sig. Med en högtalare vid frukostbordet som spelade alla låtar vars titlar råkade innehålla "friday", Beyoncé på rasterna och glitter i hår ansikte och kläder var vi så glada vi bara kunde bli. Efter skolan åkte jag, Amanda, Mattis och Veronica till Love School vilket alltid resulterar l i v s g l ä d j e. Därefter blev det äventyr, sånguppträdande, norska kepor och dans. 11/10 med andra ord <3

På lördagen åt jag nudlar för 350 shilling och efterrätt som Tobbe snodde. Somnade tidigt svintrött men det funkar det också. 

På söndagen kördes det Go Kart!!!! Äej det var så jäkla kul, kändes som Mario Kart fast i verkligheten. Mycket värt. 

Nu är det tillbaka till verkligheten dvs skola. Men försöker påminna mig själv om att varje dag är viktig. För hur mycket jag än vill förtränga det så är sanningen oundviklig; tiden är så så kort och den försvinner iväg snabbare än jag kan greppa. 

 

första sista

En sista lång safarihelg. Sista gången vi åkte timme efter timme i bil på skumpiga, illamåendeframkallande vägar. Sista gången vi stannade på den där utkiksplatsen vid Rift Valley. Sista gången vi bodde i safaritält med gigantiska skalbaggar vid toan och jag somnade med Veronica och Matilda i sängar bredvid. 

Sista gången jag stod med safarivinden i håret och åkte förbi zebror, giraffer, gnuer, elefanter, bufflar och antiloper. Sista gången jag lyssnade på "Circle of Life" samtidigt som solen går ner över savannen. Sista gången vi steg upp klockan halv 6 på morgonen för att vara ute samtidigt som solen går upp och djuren vaknar. 

En sten som markerar gränsen mellan Kenya och Tanzania. Konstigt ändå, det där med länder. Att det har bestämts att här är ett land och här är ett annat. När grässtråna ser exakt likadana ut och man så lätt kan gå från det ena till det andra. 

Terre med en fot i Kenya och en i Tanzania. 

Låt Erik presentera för er: Savage Van

Tompan SÅHÄR glad när han plockar fram ett paket Digestive.

Lydde och Jakob <3

Lermålningar och lerkrig och bara massa lera!!!! vad annars

veronicaaa med leraaaa

Och lejon!!!! Vi såg så många lejon. Tre honor med sju busiga ungar var ju det bästa <3

De klättrade hoppade lekte gosade mjauade och det var nog det sötaste jag någonsin sett 

Det var antagligen den sista gången. För i år. 

Men jag kommer tillbaka. 

ayay

Såhär såg min helg ut. En sista safari i Maasai Mara. Mer om det när jag fört över bilder!!! Annars då. Försöker få koll på livet med plugg och hemma och här och tänker alltid så mycket när jag kanske egentligen inte borde tänka utan bara vara och njuta. ayay

sommarkänslor

En torsdag fylld av sommarkänslor!! 

Jag, Amanda och Therese utnyttjade för första gången detta året vår torsdagssovmorgon till en frukost på Art. Varför vi inte gjort detta innan är ju ett mysterium för Art är alltid en bra idé. Smidde hemliga planer gjorde vi också mm ;---) 

Hittade denna katten som brukar smyga sig in på internatet titt som tätt sovandes i soffan på balkongen. "Rafiki" enligt Amanda och "Gangster Ernst" enligt Veronica. Jag tycker hon känns lite som en kvinnlig version av Simba (Tove <333). 

Regnmolnen tog under eftermiddagen äntligen ett litet uppehåll och släppte fram soool!!!! I sann svensk sommaranda körde vi flera omgångar kubb, innan alla till slut hamnade i poolen på ett eller annat sätt. 

Jag älskar varje ögonblick. 

 

tisdag

Denna tisdag har bestått av ett prov på morgonen och sedan: lediga!!! Då kan man ju hitta på vettigare saker, såsom att äta. 

Äta sushi och dumplings och lära sig mer om samhället genom att bara prata än vad man hade lärt sig på samhällslektionen. 

Fika på Art. För man behöver alltid en fika på Art <3

Ge upp på att vara Coachella och istället sätta på sig fulaste keporna som går att hitta på Mr Price. E man Emmaboda så e man... 

Ngong Road

Äta oreos kan man också göra. Vilket Hugo och Jakob gjort i massor eftersom de igår betalade matatu-kille för att gå och köpa 6 oreopaket på Naku och han kom hem med 36 OREOPAKET = 216 kakor. Mycket värt. 

ivory burning

105 ton elfenben. 1,35 ton noshörningshorn.

6500 elefanter. 450 noshörningar. Mördade.

Uppskattningsvis dödas ungefär 100 afrikanska elefanter varje dag till händerna av tjuvjägare. 

Det senaste årtiondet har antalet elefanter sjunkit med 62 %, och om det fortsätter i den här takten förväntas de kunna vara utdöda vid slutet av nästa årtionde. 

"To lose our elephants would be to lose a key part of our heritage, and we quite simply will not allow it. We will not be the Africans who stood by as it happened." -Uhuru Kenyatta 

frågor & svar

Ej tidigare visade bilder från Veronicas GoPro. Lake Bunyonyi // Uganda. 

Vilken kamera använder du? :))

Jag använder mig utav en Canon EOS 70D, till både foto och film. Till denna har jag tre objektiv; Tamron 17-50 mm f/2,8, Canon 50 mm f/1,4 och Canon 100-300 mm f/4,5-5,6. I Uganda/Rwanda-filmen har jag också klipp från Veronicas GoPro, tack till henne!!! 

Hej! Jag är bara nyfiken, varför ville du gå ett utbytesår i Kenya :))?

Hej! Hm, spännande fråga... Att gå ett år utomlands har alltid varit något som jag tänkt på och något som jag velat göra. Först trodde jag dock bara att USA var det enda alternativet, men jag var inte jättelockad av USA, high school och en amerikansk värdfamilj. Sedan började jag kolla runt lite och insåg att det fanns så många fler ställen man kunde åka till! Ett tag blev jag helt insnöad av tanken på Nya Zeeland, men det var inte förrän jag hittade SSN som jag verkligen kände att jag hade hittat det jag ville göra. Jag hittade av en slump en blogg från en tjej som gick här och läste igenom hela hennes arkiv utan att kunna sluta. Genom den bloggen hittade jag en massa andra bloggar och jag kunde sitta i timmar och kolla på filmer som folk härifrån gjort - jag var helt fast. En fördel var att man inte skulle behöva gå om ett år, vilket jag inte gärna ville göra. Något annat som lockade var internatet, jag var inte jätteintresserad av att bo i en värdfamilj och internat verkade så jäkla kul!!! Sedan var det också alla häftiga resor som erbjöds här, äventyren och känslan jag fick av alla bloggar och filmer från tidigare elever. Känslan av att det här året var helt magiskt och det bästa de någonsin varit med om, vilket var precis det jag sökte. Jag ville ha något som skulle vara så jäkla fantastiskt att det skulle göra ont att lämna. Jag kollade lite på de andra svenska skolorna men de framstod i mina ögon som ganska tråkiga jämfört med bilden jag fick av Nairobi. Jag visste i princip ingenting om Kenya och det var det som gjorde det så lockande. Att allting jag skulle få vara med om skulle vara något helt nytt. Kenya var så olikt Sverige jag bara kunde tänka mig - och det passade mig perfekt. 

WKND

Fredag: Jag trodde vi hade haft flera riktiga regnperioder i Nairobi under det här året. Fram tills nu... För monsunregn som dessa har jag aldrig varit med om tidigare!!! Det regnar så mycket. Och så länge. Så i fredags stannade vi hemma på internatet hela kvällen medan regnet konstant öste ner. Var länge sedan jag hade en hemmakväll och det var riktigt härligt. Ovan syns när jag sprang runt ensam i regnet, blev dyblöt på två sekunder och hoppade skrattande i vattenpölar som det barn jag är hehe... Såg två filmer, åt ca 25 passionsfrukter på kvällsfikat, dansade i underkläder på Elsas rum till gamla dängor och bockade av nakenbad i SSN-poolen för första gången. 

Lördag: Vi hade fått en buss och planerat att åka till Karura Forest, men med regnet som hade hållit i sig hela natten och fortsatte in på lördagen så kändes det inte så lockande längre... Så istället tog vi bussen till ett för oss ännu outforskat köpcentrum, Village Market, och firade Valborg!!! 30 april är ju obligatoriskt, även om man råkar befinna sig på en annan kontinent. Senare på kvällen fortsatte vi Valborgsfirandet på restaurang i Karen, och när vi skulle åka därifrån kom vi bara ett par hundra meter innan Sammy stannade och konstaterade att vi hade punka. Så där stod vi, i regnet i mörkret och väntade på räddningen i form av den andra skolbussen. Lite oturligt men lite äventyrligt också. Slutligen dansade vi oss svettiga med indierna på Venom och jag kunde inte önskat mig en bättre Valborg i Nairobi. 

Söndag: Jag och Mattis sov till halv 12 och efter brunchen vandrade vi rastlöst runt och bollade idéer till vad en kan tänkas hitta på i Nairobi under regnperiod och public holiday. Det slutade med en fin dejt på Yaya. Maasai-fynd, bokaffär och timme efter timme av samtal och fika. Kloka fina Mattis, som jag tycker om henne <33