Tilde Bergström

JAG LEVER mycKEt

Här kommer som utlovat; en livsrapport! Vi är tillbaka i Nairobi (HEMMA <3), jag och Ver har redan hunnit tvätta och den tvätten har redan hunnit bli förstörd av spöregn. Allt är som vanligt här med andra ord. Det är 10 dagar senare och jag lever, kanske mer än jag någonsin levt förut. Det som hänt är för stort och mycket och mäktigt för att kunna försöka få ner det i ord just här och nu. Lite mobilbilder får hålla skåpet samtidigt som jag försöker landa och smälta alla intryck från den här resan. Jag tittar på bilderna och det känns redan som en dröm. En jäkligt fenomenal dröm, om en jäkligt bra resa genom Uganda och Rwanda.

Återkommer förhoppningsvis inom en snar framtid med mer om denna dröm. Tills vidare får ni väl pilla er i naveln medan ni otåligt väntar på nästa inlägg. Eller hitta på något annat skoj. Vad vet jag. 

mot nya äventyr

Imorgon bitti påbörjar vi (ca 40 elever och massor av föräldrar och syskon och Frederik och Tilan) resan som vi sett fram emot så länge nu. En 10 dagars roadtrip genom Uganda och Rwanda. Jag kommer köra river rafting i Nilen (!!!) och träffa BERGSGORILLOR I RWANDAS DJUNGEL. Ser framför mig att jag kommer vara lite som Dian Fossey på bilderna ovan. Typ något sådant. Utöver det har jag egentligen inte så stor koll på vad som kommer hända men tänker mig att det kommer bli fett oavsett. Äventyr. Återkommer (förhoppningsvis) om 10 dagar med livsrapport. Tills dess får ni ha det så bra, jag kan garantera att jag kommer ha det iaf. 

mmm livet just nu är TAGGAD 

Lydias film

Mmmm kolla in Lyddes senaste video för lite mer inblick i Kenya-livet <3333 

Fadhilee & Martina

I lördags stod väldigt många SSN:are vid gaten och svettades ihjäl (den där regnperioden som kom efter höstlovet och aldrig drog verkar ha lättat lite på trycket nu) och jag tror att jag aldrig sett så många av oss så finklädda. Vi snackar alltså ett gäng där standarden är pyjamas och ansträngning är om man orkar dra på sig ett par jeans, det här var verkligen något speciellt. Anledningen var att vi skulle på bröllop, som därmed blev det andra i mitt lilla liv. Väl där möttes vi av; LP-skivor som hängde i träden ovanför ett jävligt bra liveband med saxofon (ÄLSKAR saxofon!!!), vimplar överallt, små lappar där man kunde skriva "love advice", begagnade badkar och mustascher som stod till förfogande för utomordentliga photosessions, höbalar som sittplatser och självklart ett otroligt vackert par. Det måste varit hipsterelitens drömvision om ett perfekt komponerat hipstrigt bröllop. Dessutom fanns det mest underbara kakbordet, speciellt för någon som inte har smakat hembakat på evigheter. Jag var mycket nöjd. 

All kärlek till Fadhilee och Martina <333

Ver 17 !!

I fredags fyllde Ver 17 år och skulle minsann firas!!! Guldglitterhatt som glittrade av sig på allt och alla och spred glädje. Och tårtan!! Jag menar kolla bara på den. Helt klart vår bästa födelsedagstårta hittills (vilket inte är så svårt om man t.ex. tänker tillbaka på den stenhårda sak som knappt kan kallas tårta som stackars Elsa fick på sin 19-årsdag...), all cred till Ella och Terre. 100 % vegansk också. Mjaaråååå. OBS! Lägg märke till den fina väggmålningen ovanför Vers huvud till vänster. Ny attribut i Märth och Vronks rum. 

Kvällen spenderade vi först på favoriten Tapas på Westgate och därefter K1 (som jag nu helt ändrat uppfattning om!!). Ver sjöng Dancing Queen på karaoke och jag påmindes om jäkla kul det är att gå ut, att dansa och att skriksjunga i partybussen. Och hur jäkla bra mina vänner är. Någon spelade massor av gamla goa låtar i bussen och Imagine Dragons (hhaha) sjöng "I don't ever wanna leave this town, 'cause after all, this city never sleeps at night" och det var cheesy men SPOT ON. Over n out

home.

211 dagar i Kenya

76 dagar kvar 

och det skaver redan

Ol Pejeta

Förra helgen bockade vi av ännu en av Kenyas alla nationalparker; Ol Pejeta. 

Hugo och Vronk var största turisterna med sina "I LOVE Nan Yuki"-tröjor <333

Märtha och Ella med glasögon på sne.

Vi mötte denna lilla!!!! Ringo, en southern white rhino som övergavs av sin mamma endast några dagar gammal och som nu tas hand om i Ol Pejeta. HÄR kan ni läsa mer om Ringo the rhino. 

Han kom fram och strök sig mot våra ben och snorade på våra byxor och det var nog det finaste jag någonsin varit med om. 

Att återigen befinna sig i buss på savann, Hannas ansikte beskriver den känslan rätt så bra.

Campet i kvällssolen!!

Hugo's holy bible, om Afrikas alla djur. 

Älsklingarna <3

Morgonsafari

Har blivit lite sämre på att uppdatera den här lilla bloggen. Ska försöka bättra mig... Om jag orkar ;----) Adjöss vänner! 

 

 

 

regn i nairobi

Ni vet när man går och fikar på Art efter skolan (och har livsviktiga och intressanta samtal om feminism, rasism och vita cisprivilegier) och spenderar alla pengar på kaffe, smoothies och vitlöksbröd, så när man ska hem och det börjat ÖSREGNA så måste man gå för man har inga pengar till taxi? 

Det hände igår och det var underbart. När vi kom hem till SSN var vi lika blöta som om vi hade duschat med alla kläder på, så då kunde vi ju lika gärna slänga av skor och jeans och hoppa i poolen. Anledning #3568 till varför jag älskar SSN-livet <333

♀♀♀

"Women make up 50 % of the world, work 60 % of all working hours, earn 10 % of the worlds income and own 1 % of the worlds property."

Igår var det internationella kvinnodagen. 

En dag att hylla och en dag att påminnas. Hylla alla framsteg vi gjort och kommer att göra, men påminnas om hur lång väg vi faktiskt har kvar att gå. Hur lång väg vi har kvar innan flickor kan växa upp under samma villkor som pojkar, innan ingen flicka i världen längre blir könsstympad och innan alla flickor har samma rättigheter till utbildning som pojkar. Hur lång väg vi har kvar innan transkvinnor inte längre blir utsatta för diskriminering, våld och mord, innan 100 kvinnor inte längre våldtas varje dag i Sverige och innan ett NEJ faktiskt kan accepteras som ett NEJ. 

Vi har kommit långt. Vi har ännu längre att gå. Igår, idag och alla andra dagar. 

 

tjugo minuter

Söndag morgon och vi for till savannen, tjugo minuter från där vi bor. Tjugo minuter från storstadsbullret och trafiken. Tjugo minuter från plugg, stökiga rum och måsten. Tjugo minuter till lejon, noshörningar och giraffer. Till vinden i håret och dammet i ögonen. Tjugo minuter till lugnet, friheten och en plats att andas. 

borsta tänder

det finns numer en gång utanför mitt rum tvärs över till poolhouse

då kan man borsta tänderna med hugge

 

Mt Suswa // del 2

På söndagen gick vi upp tidigt tidigt för att kolla på soluppgången. 

Vi satt på kanten av kratern länge och såg himlen ändra färg och form allt eftersom. 

Vi fortsatte på temat "fantastisk mat" och stekte bröd i olja tillsammans med gårdagens grönsakswok. 

Därefter var vi ett tappert gäng på sex pers som tillsammans med Ruben begav oss ut på en hajk upp för berget. 

"Nu måste vi nog vända om vi ska hinna tillbaka i tid" sa Ruben. "Det kommer ta en och en halv timme till toppen och två och en halv ner". Vi tittade upp mot toppen, tillbaka mot Ruben och upp mot toppen igen. Sedan fortsatte vi gå. Med toppen av Mt Kenya i bagaget kändes detta som ett fartgupp på vägen. Så vi motbevisade Ruben genom att gå upp på en halvtimma och ner på en timma.

 Kenya <333 ÄLSKAR all natur vi fått uppleva. När jag stod där upp kändes det som om jag skulle kunna flyga ifall jag kastade mig ut. 

 

Tisdagsvinst!

Tisdag och FOTBOLLSVINST!!! Bilderna har (såklart) världens bästa Elsa tagit, dock inte från denna match utan en tidigare. Idag spelade vi på en skola som 100 % såg ut som Hogwarts med tinnar och torn och strutsar och fontäner och säkert en magisk skog gömd någonstans på bakgården. Med hejarklack och ett peppat lag är denna sport så JÄKLA kul. Vi dansade av planen med resultatet 5-1 och jag med ett gult kort i bagaget. Hur välförtjänt det var är ju diskuterbart men jag var glad ändå. Vi är o s t o p p b a r a. 

Mt Suswa // del 1

När vi kom hem från Kisumu på fredagseftermiddagen var det bara att direkt packa om väskan, för tidigt på lördagen var vi en mysig liten grupp på 10 pers som tillsammans med Tomas skulle bege oss till Mount Suswa. Det ska erkännas att jag var lite smått otaggad efter att ha varit på resande fot hela veckan, men oj så värt det var!!

När vi kom fram till vår campingplats rusade alla direkt till kanten för att häpna över utsikten. Vi bodde alltså på kammen av en krater och naturen var fantastisk. 

Här åt vi de flesta av helgens måltider, för vad är en bra matplats om inte en sten vid kanten av ett stup? 

Anledning #159 till varför Lydde är den coolaste personen jag känner. 

Vårt fina toaträd, på Tomas initiativ... 

Efter lunch satt vi i bussen igen då vår guide Ruben skulle ta med oss till fladdermusgrottor. 

Grottor alltså!! Jäkligt coola grejer. Här brukade babianer ha örådsmöten och inne i mörkret fann vi färskt leopardbajs och fick veta att leoparderna minsann brukade hänga runt där i grottorna...

Pga den otroligt starka ammoniaklukten och dammet/bajset/flugorna som flög runt där i luften så fick vi dessa som skydd. Såg väl ut som något omslag till Grey's Anatomy eller Dr House. 

Att vandra i fladdermusgrottorna kändes som att gå på världens mjukaste sandstrand, men det var alltså ett decimetertjockt lager av pulveriserat fladdermusbajs som våra kängor klampade runt i. 

När man riktade ficklamporna uppåt möttes man av denna syn. Grottornas väggar och tak var i princip mer fladdermöss än sten... 

Dammet som syntes i ficklampans sken.. 

Det var jäkligt skönt att komma ut och kunna andas normalt igen men grottorna var också så häftiga att jag aldrig ville lämna. 

Back to camp och det enda vi gjorde resterande dag/eftermiddag/kväll/natt var att äta. Grönsakswok, chokladbananer, pinnbröd, grillad ananas, s'mores, popcorn - allt gott man kan komma på med andra ord. Och mellan tuggorna var vi tvungna att springa fram och tillbaka mellan tälten som ständigt höll på att blåsa bort... 

Fortsättning följer!