Tilde Bergström

Kategori: Fotografi

LiL roadtrip

För några dagar sedan frågade Sebastien mig om jag har körkort. (Obs inte SebastiAn som jag bor med utan SebastiEn, uttalas myckt franskt pga fransman). När jag svarade ja sa han "well you can borrow my car when i'm at work if u want". Inombords SKREk jag av lycka alltså han e så GÖLLIG. Jag tog första bästa möjlighet att utnyttja detta erbjudande - vilket blev idag. Han började kl 10 och jag började inte förrän 16, så vid 11 tittade jag in i restaurangen och fick nycklarna tillsammans med orden "don't destroy it". 

Jag valde ett håll, vänster, och började köra. Satte på min bästa bilåkar-musik vilket är First Aid Kit, alla plattor. 

Bil är verkligen FRIHET. Med klarblå himmel, bergen, havet och First Aid Kit's drömmiga musik kändes det som om jag kunde åka vartsomhelst i hela jäkla värden med den här bilen. 

Mitt första stopp blev vid ett litet stenugnsbageri som låg gömt bakom en ladugård. Där luktade det nybakt och hemtrevligt. Hyllorna bakom disken var proppfyllda med varma surdegsbröd, men min budget begränsade mig till en liten kardemummabulle. Deras kortmaskin vägrade dock ta emot mitt kort så jag tänkte precis lämna bullen när en mannen bakom mig kliver fram och lägger 20 kr på disken. "Jag får tillbaka det i himlen", sa han å log. Alltså va hahha SÅ fin. Big up till honom <333 

Sedan stannade jag typ i varenda liten lucka för att få tid att gapa åt utsikten. 

Tog kisspaus vid en rastplats med toa och hittade en liten strand med jättemånga uppspolade maneter. (:(( )

wowZa 

Körde vidare, åkte över broar, åkte förbi vägar, stannade, vände och åkte in på vägar. Älskar när det inte finns några rätt eller fel! Jag kunde ju åka vart jag ville. Hamnade vid detta friluftsområde. Tyckte för övrigt det gick mkt bra att köra!! Var faktiskt lite nervös innan (pga tog körkort typ en vecka innan jag åkte till norge) men it was coool. Dock lite skumma hastighetsbegränsningar?? Ofta visade skyltarna vad det inte var för hastighetsbegränsning ist för vad det var. Typ "här är det inte 60". Man ba hopp tack för infon men jag vill gärna veta vad det ÄR. 

Här åt jag macka å bulle. 

Nordnorge blandat med tropikerna !!! 

Sista stoppet blev vid en liten sjö som hette vatndal. 3 km in på en skumpig grusväg kantad av trähus och traktorer fann jag den. 

TaCK sebastien!!! best day evahhhh 

blåhammardalsvatnet

Tisdag, ledig, sol = vandring. Denna dag bar det av mot en ny destination som jag spanat in tidigare när jag gått förbi en liten skylt som pekat mot "blåhammardalsvatnet". Tänkte checka in vad det kunde tänkas vara för ställe. 

Kånken var i sedvanlig ordning packad med kamera, tjockare tröjor (vilket inte behövdes idag det var så varmt!!), block å pennor, morötter och gurkmackor, denna gång extra pimpade med freshly made hummus. Löven har nu blivit helt knallgula och daggen på marken andades höst. 

Jag hade verkligen en så himla bra känsla när jag var ute idag! Det var som om naturen ba pumpade mig med energi som gjorde mig helt pirrig. Dagdrömde om alla möjliga sorters vandringar jag vill göra. Turer i Chile och Argentina med Tove, vandring kombinerat med road trip i Nya Zeeland, höga höjder i Nepal och, icke att glömmas!! våra fina svenska fjäll. Vänta bara, jag ska minsann göra allt. 

Efter ett par kilometers strosande var jag här

Vid en spegelblank blå liten sjö, till hälften kantad av skog och till hälften av maffiga berg. 

Jag hade endast stött på tre får men inte en endaste människa så långt ögat kunde nå, så det kändes lite som om jag hade kommit fram till MIN sjö. Att den låg där å väntade bara på mig. 

Jag tog av mig kängorna och doppade fötterna men det var ISkallt så något mer än så blev det inte. 

Jag stängde av min podcast och lyssnade ist på några fjärran fårs klingande klockor och en porlande bäck som måste legat i närheten. Åt mina mackor och klottrade i blocket. 

På hemvägen stod solen lågt på himlen och det var nästan så fleecetröjan åkte på. Det här var kanske min finaste lilla tur hittills <3 

master pretender

"Never thought that I was weak
Always thought I could get hurt pretty bad
Still get up on my own two feet

I always believed that I was free
That I had some sense of integrity
That would rise above whatever tried to change me"

First Aid Kit - Master Pretender

tystnad

Jag gillar inte tystnad så värst mycket. Om jag är ensam hemma i Uppsala så sätter jag på musik i alla rum så fort jag kommer innanför dörren. Om jag ska promenera, även om det bara är en kort sträcka, så sätter jag alltid i hörlurar. Detsamma gäller på bussen. På hotellet. På löprundan. Här lyssnar jag på podcast när jag lagar mat och när jag diskar. På dagens vandring klämde jag en tre fyra podcast-avsnitt. Jag tycker tystnaden är fruktansvärt tråkig. Ibland lyssnar jag inte ens på vad de i podcasten säger, det är bara mysigt att ha någons röst i bakgrunden. 

Men!! Idag när jag var uppe bland bergen så tog jag ut hörlurarna en stund och bara lyssnade. På tystnaden. Så fort man kommer in bland de första träden så försvinner direkt ljudet från bilarna som åker längs vägen. Uppe på fjället är det knäpptyst. Jag lyssnade på ingenting och tänkte att tystnad är ett väldigt vackert ljud. Det är ju ingenting, men i kontrast till det ständiga flödet av ljud som man vanligtvis hör så blir tystnaden ändå någonting. Och det är fint. 

((men inte för mycket för då blir det faan så tråkigt))

 

vandra!!!

Hej! Har tänkt skriva detta inlägg i flera dagar men det har obv inte hänt. Och så precis när jag skulle börja idag så försvann internet. Men nuså! Back on track! 

I söndags vandrade jag. Frågade Sebastian om ungefärliga directions, packade kånken med mackor, snörade på mig kängorna och gick ut genom dörren. Svårare än så var det inte.

Gick någon km eller två längs bilväg tills jag kom till stigen som Sebastian hade pekat ut och vipps var jag mitt i naturen. Kände mig 100 % som Cheryl Strayed, som att jag var ***ensam i naturen*** och på en resa att **hitta mig själv**. 

((side note för er icke vetandes, Cheryl Strayed som vandrade 100 dagar på Pacific Crest-leden och senare skrev en biografi om det aka min BÄSTA bok. bild från filmatiseringen)) 

Nämen for real kändes så himla bra?? Hela Sortland är som "omringat" av berg, och fick typ tårar i ögonen varje gång jag kollade mot horisonten för det är så jävla vackert och tycker berg är så mäktiga. E bara att inse har redan blivit samma friluftsnörd som mina föräldrar.

Stötte på denna fina! Blev så chockad tänkte i en millisekund "det står en BISONOXE FRAMFÖR MIG" men insåg ganska snabbt att eh det är det ju kanske inte. det är "highland cattle" 

Så vacker. Den var också otroligt nyfiken och följde mig konstant med blicken tills jag var helt utom synhåll för den. 

Gick genom skog

Å fjäll

Stötte på fler fina djur! Och en del vandrare också. 

Bergen i bakgrunden <3

Till slut var jag uppe på en av alla toppar som finns kring Sortland. Steiroheia hette denna. Åt min gurkmacka i det lilla huset där och skrev mitt namn i loggboken. 

Uppifrån toppen såg man hela Sortland. 

Sedan skulle jag bara ner igen... fötterna gjorde ont och det är ju inte riktigt lika roligt att gå till en utsikt som blir mindre och mindre mäktig en tvärtom.. Men men! Sov så himla gott den natten. Vandra är härligt. 

25 augusti

öland // kärlek

➟ Norge

syster på Öland

Idag åker jag till Norge. Till en liten stad som heter Sortland, som ligger väldigt väldigt långt norrut. Mer norrut än jag någonsin befunnit mig förut. Jag ska jobba på en restaurang. Jag ska hyra ett rum av en tysk-norsk man som heter Sebastian. Det kommer vara kallt och mörkt och förhoppningsvis väldigt vackert. Detta är vad jag vet. 

Det mesta vet jag inte, och ovissheten gör mig faktiskt ganska lugn. Om man inte vet hur något kommer bli finns det ju en chans att det blir väldigt bra och då är det värt det. Om inte så testade man i alla fall, och så såg man något nytt och kanske lärde man sig något. Och då är det också värt det. Så detta blir spännandeeee, herå 

emmmaBODA 2o17

Emmaboda firade 30 år, camp kenya firade 2. Vi var tillbaka second time around och starkare bättre å snyggare än någonsin. Emmaboda mitt happy place alltså hjärta hjärta <3333. Att man med grov sömnbrist och billig öl och grisiga camps kan må så jäkla fint ändå. Där folk ser det bästa hos varandra och ser alla som vänner, där man kan stanna någon varsom bara för att få en kram. Ingen är fel och man får bara vara. Måla sig med glitter och dansa tills benen spricker. Nu är emmaboda kanske slut så vi får se vart nästa festival-äventyr kan tänkas bli. jag älskar det iaf 

(obs obs undantag från allt det braiga är de VIDRIGA jävla män som tar för sig av kvinnors kroppar utan samtycke ni kan dööööö)  

fågel

Pappa fyllde 50 för ganska länge sedan nu men det tåls fortfarande att firas, så i torsdags kidnappade vi honom efter jobbet och for till Öland med våra vänner. Där skulle vi ****fågelskåda** men jag kan fortfarande inte skilja på en enda art förutom kanske papegoja och flamingo och ingen av de såg vi. Den här lilla fina skulle ringmärkas och sedan kommer den flyga någonstans långt bort, kanske Kenya. Kanske kommer Hugo å Jakob åka på safari och se en liten fågel och kanske kommer den ha varit på Öland. small world 

en månad i eUROPÉ

Amsterdam - Berlin - Prag - Budapest - Belgrad - Split - Nice

Att skriva om allt vi gjorde, såg och kände denna resa skulle ta för lång tid och jag skulle aldrig palla. Så jag säger det lite kort; jag tågluffade Europa i en månad denna sommar! Med mina fanstastiska jäkla tjejor Verrr, Ellson och HannisPannis. Vi låg i parker och dansade till gatu-DJ i Amsterdam. Tittade på konst och hängde med en underbar australienare i Berlin. Drack frozen margaritas och klubbade i Prag. Badade i varma bad och åkte partybåt i Budapest. Lagade mat i vår lägenhet och fick Rakija av en tour-guide i Belgrad. Blev solbruna och åkte båt i Split. Gjorde goda drinkar och badade pool i Nice. Vi åt bönor och minimorötter, bodde i hostels med italienare, amerikanare och nya zeeländare, plankade kollektivtrafik och åkte uber, blev SPYDDA PÅ från ett fönster, spelade bingo och dansade, grät och skrattade, bråkade och kramades. Framför allt så dog vi inte innan Nice!!! it was amaze tack å hej

 

Skock-skiva!

Vad gör man i kräftskive-tider när ca alla i gänget är veganer? Man styr skock-skiva såklart!!! (Kronärtsskock-skiva för er icke allmänbildade). 

Helst på ett landställe vid havet med ett kök som detta. För maximal feeling liksom. 

Sätt grabbarna på grabbgörat!!! Hugga ved. (skjjjj). Var dock lite rädd att en yxa skulle hamna i en knäskål precis som på farbror Kurt. Men ville ju ha ved till den vedeldade bastun! Hade nästan kunnat offra någon av deras knäskålar för lite bastubad. 

Vi åt massor av göttigt käk (kudos till Elsa, Märtha och Hanna som hade planerat och styrt upp allt det). 

Fram med sangrian och Ellas mojitos. 

Skål! 

Se så fint. Elsa hade (såklart) skapat och printat snaps-häften med Tusker-visan och Jambo Bwana och T.O.M. en egenkomponerad visa som bl.a. innehöll en vers om Tobbes spya. Vi skrålade och åt, spelade pingis (det fanns ett pingisrum!!!), bastade, blev utelåsta (förlåt igen Ella) och sådant som man gör med sina bästaste vänner på en skock-skiva. 

Någon gång där på kvällen sprang Hugo fram till högtalaren och deklarerade högt och tydligt att nu skulle det minsann bli allsång till Hallelujah (Jeff Buckley) aka den GRÅTIGASTE låten någonsin. Jag tittade på mina vänner som skrålade i Buckleys höga toner och lutade mitt huvud mot Hannas axel och grät nog faktiskt lite. Jag kände sådan glädje och kärlek till dessa människor. Och nu ska vi spridas ut, i Norge, Kenya, Malta, Nepal, Island. Stockholm, Lund, Malmö, Göteborg, Uppsala. Men det känns ändå ganska fint att veta att vi kan finnas världen över, men de kommer alltid vara mig nära. 

saltvatten

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Hon kommer med cykeln till min ytterdörr. En filt och badkläder i korgen. Skrapsår på knät. Tillsammans cyklar vi med våra brunbrända ben till bryggan där vi spenderat så många sommarlovsdagar. Det är precis som när vi var små. Vi cyklade genom Vreta mest hela dagarna. Från dörr till dörr, kollade vem som ville leka. När man fick napp på en kompis cyklade vi till bryggan. Kanske hade vi med oss saft. Kanske hade vi bakat. Stannade på vägen för att plocka smultron. Eller så kom vi inte iväg till bryggan utan blev kvar på studsmattan hela dagen. Precis så kändes det när jag och hon cyklade igen, när jag badade i det kalla vattnet medan hon stannade på bryggan. När vi turades om att äta från vinbärsgrenen vi lyckats sno med oss från en buske. 

Men vi är inte små längre. Cykeln används mest för att ta sig till jobbet. Bryggan står ofta tom. Smultronen blir plockade av några andra barn. 

Flororna

I norra Uppland finns ett naturreservat vid namn Flororna. Dit kan man en sommardag ta med sina slitna gympadojor och lunch och vandra lite. 

Efter lite mer än en timmes bilkörning var vi framme, jag, pappa och våra fina familjevänner. 

Vi gick genom skog...

...och myr. 

Spanade efter fåglar. 

Så grönt !!!

Sedan hade vi lunchpaus. Pastasallad med oumph!

För pappas del hamnade det mesta av lunchen på marken... 

Freddie. 

Efter en liten regnskur letade sig myggen fram. Men alltså detta måste ju vara den godaste doften av alla!? Kan lukta på det hur länge som helst. Så mycket barndom. 

Grönt å skönt. Behöver andas lite naturluft emellanåt för att fungera. 

 

the road