Tilde Bergström

Kategori: Fotografi

a b s t r a c t

 

               S O R T L A N D    

                                                                           in 

                                                                                                                                    A   B          S    

                                                                                                                                                                  T

                                                                                                                                                                              R         

                                                                                                                                                                                          a

                                                                                                                                                                                                  C   T 

 

                                                                       

bowchickawowow

Satt i lugnan ro och åt middag (linsgryta as always) när jag tittade ut genom fönstret och HIMMELEN VAR MAGISK. Kastade på mig jacka och kamera och sprang ut. Bowchickawowow. Nu är jag precis hemkommen från ett bootcamp-pass och dåsar i soffan. En av de bästa grejerna med gymmet är att det finns BASTU. Älskar bastu. Annars hade det kanske inte varit värt det snordyra månadspriset men med en bastu så känns det nästan okej... Hörs u guys, nu ska jag fortsätta med någon av de trehundrafemtio serier jag lyckats påbörjat på samma gång. 

s₳nd ↔ gr₳s

 

cykeltur

Juergen sa att han har en cykel ståendes utanför vårt hus som jag kan låna om jag vill. Det gjorde jag igår! Om man sänkte sadeln till botten och liksom vinklade den åt sidan när jag skulle stiga på så passade den i storlek. Typ. 

Det som är najs med cykel är ju att man kan komma längre bort än med bara benen. 

När det var nerförsbacke ropade jag rakt ut av lycka och kände mig på toppen av världen. När det var uppförsbacke ångrade jag att jag någonsin hade satt mig på den där jäkla cykeln. 

Stötte på lite djur. 

Denna promenerade mitt på vägen och brydde sig inte det minsta om att bli förbipasserad av bilar var och varannan minut. 

Parkerade cykeln och promenerade in i skogen till en liten sjö. 

På vägen hem ville min rumpa döööö. Men det var det värt<3

en månad

Idag har jag befunnit mig i denna lilla stad i exakt en månad. För en månad sedan satt jag på en buss med en gigantisk resväska och åkte genom berg fjäll berg och kände mig pirrig i magen. Då var gräset och träden gröna och himlen knallblå. Nu lyser allt av gult orange rött. Alla säger att de aldrig varit med om en september månad med så makalöst bra väder. Varmt och sol varenda dag. Tur var väl det tänker jag, för annars hade jag kanske inte fått ett lika bra första intryck. 

Jag förundras över hur snabbt det går att göra en ny plats hemma. Hur den främmande sängen i det lilla skrymslet vid vardagsrummet har blivit min säng i mitt rum, en plats lika trygg som mina andra hem. Jag vet vilken mataffär som har billigast grönsaker och vilken som har billigast havremjölk. Mitt namn i boken på restaurangen där man skriver in och ut sig sticker inte längre ut som det nya namnet, för jag har ett norskt id-nummer nu och kan fylla i hela raden. Jag vet hur vandringslederna hänger ihop och hur samma topp kan nås med tre olika vägar. Vart man ska gå om man bara vill ha en kort tur och kunna sitta i två timmar och läsa, och vart man ska gå om man vill svettas som en gris och önska att man aldrig hade lämnat sängen. 

Det är lätt att göra sig ett nytt hem. Om man bara åker dit. 

M T S

r ö r e l s e

LiL roadtrip

För några dagar sedan frågade Sebastien mig om jag har körkort. (Obs inte SebastiAn som jag bor med utan SebastiEn, uttalas myckt franskt pga fransman). När jag svarade ja sa han "well you can borrow my car when i'm at work if u want". Inombords SKREk jag av lycka alltså han e så GÖLLIG. Jag tog första bästa möjlighet att utnyttja detta erbjudande - vilket blev idag. Han började kl 10 och jag började inte förrän 16, så vid 11 tittade jag in i restaurangen och fick nycklarna tillsammans med orden "don't destroy it". 

Jag valde ett håll, vänster, och började köra. Satte på min bästa bilåkar-musik vilket är First Aid Kit, alla plattor. 

Bil är verkligen FRIHET. Med klarblå himmel, bergen, havet och First Aid Kit's drömmiga musik kändes det som om jag kunde åka vartsomhelst i hela jäkla värden med den här bilen. 

Mitt första stopp blev vid ett litet stenugnsbageri som låg gömt bakom en ladugård. Där luktade det nybakt och hemtrevligt. Hyllorna bakom disken var proppfyllda med varma surdegsbröd, men min budget begränsade mig till en liten kardemummabulle. Deras kortmaskin vägrade dock ta emot mitt kort så jag tänkte precis lämna bullen när en mannen bakom mig kliver fram och lägger 20 kr på disken. "Jag får tillbaka det i himlen", sa han å log. Alltså va hahha SÅ fin. Big up till honom <333 

Sedan stannade jag typ i varenda liten lucka för att få tid att gapa åt utsikten. 

Tog kisspaus vid en rastplats med toa och hittade en liten strand med jättemånga uppspolade maneter. (:(( )

wowZa 

Körde vidare, åkte över broar, åkte förbi vägar, stannade, vände och åkte in på vägar. Älskar när det inte finns några rätt eller fel! Jag kunde ju åka vart jag ville. Hamnade vid detta friluftsområde. Tyckte för övrigt det gick mkt bra att köra!! Var faktiskt lite nervös innan (pga tog körkort typ en vecka innan jag åkte till norge) men it was coool. Dock lite skumma hastighetsbegränsningar?? Ofta visade skyltarna vad det inte var för hastighetsbegränsning ist för vad det var. Typ "här är det inte 60". Man ba hopp tack för infon men jag vill gärna veta vad det ÄR. 

Här åt jag macka å bulle. 

Nordnorge blandat med tropikerna !!! 

Sista stoppet blev vid en liten sjö som hette vatndal. 3 km in på en skumpig grusväg kantad av trähus och traktorer fann jag den. 

TaCK sebastien!!! best day evahhhh 

blåhammardalsvatnet

Tisdag, ledig, sol = vandring. Denna dag bar det av mot en ny destination som jag spanat in tidigare när jag gått förbi en liten skylt som pekat mot "blåhammardalsvatnet". Tänkte checka in vad det kunde tänkas vara för ställe. 

Kånken var i sedvanlig ordning packad med kamera, tjockare tröjor (vilket inte behövdes idag det var så varmt!!), block å pennor, morötter och gurkmackor, denna gång extra pimpade med freshly made hummus. Löven har nu blivit helt knallgula och daggen på marken andades höst. 

Jag hade verkligen en så himla bra känsla när jag var ute idag! Det var som om naturen ba pumpade mig med energi som gjorde mig helt pirrig. Dagdrömde om alla möjliga sorters vandringar jag vill göra. Turer i Chile och Argentina med Tove, vandring kombinerat med road trip i Nya Zeeland, höga höjder i Nepal och, icke att glömmas!! våra fina svenska fjäll. Vänta bara, jag ska minsann göra allt. 

Efter ett par kilometers strosande var jag här

Vid en spegelblank blå liten sjö, till hälften kantad av skog och till hälften av maffiga berg. 

Jag hade endast stött på tre får men inte en endaste människa så långt ögat kunde nå, så det kändes lite som om jag hade kommit fram till MIN sjö. Att den låg där å väntade bara på mig. 

Jag tog av mig kängorna och doppade fötterna men det var ISkallt så något mer än så blev det inte. 

Jag stängde av min podcast och lyssnade ist på några fjärran fårs klingande klockor och en porlande bäck som måste legat i närheten. Åt mina mackor och klottrade i blocket. 

På hemvägen stod solen lågt på himlen och det var nästan så fleecetröjan åkte på. Det här var kanske min finaste lilla tur hittills <3 

master pretender

"Never thought that I was weak
Always thought I could get hurt pretty bad
Still get up on my own two feet

I always believed that I was free
That I had some sense of integrity
That would rise above whatever tried to change me"

First Aid Kit - Master Pretender

tystnad

Jag gillar inte tystnad så värst mycket. Om jag är ensam hemma i Uppsala så sätter jag på musik i alla rum så fort jag kommer innanför dörren. Om jag ska promenera, även om det bara är en kort sträcka, så sätter jag alltid i hörlurar. Detsamma gäller på bussen. På hotellet. På löprundan. Här lyssnar jag på podcast när jag lagar mat och när jag diskar. På dagens vandring klämde jag en tre fyra podcast-avsnitt. Jag tycker tystnaden är fruktansvärt tråkig. Ibland lyssnar jag inte ens på vad de i podcasten säger, det är bara mysigt att ha någons röst i bakgrunden. 

Men!! Idag när jag var uppe bland bergen så tog jag ut hörlurarna en stund och bara lyssnade. På tystnaden. Så fort man kommer in bland de första träden så försvinner direkt ljudet från bilarna som åker längs vägen. Uppe på fjället är det knäpptyst. Jag lyssnade på ingenting och tänkte att tystnad är ett väldigt vackert ljud. Det är ju ingenting, men i kontrast till det ständiga flödet av ljud som man vanligtvis hör så blir tystnaden ändå någonting. Och det är fint. 

((men inte för mycket för då blir det faan så tråkigt))

 

vandra!!!

Hej! Har tänkt skriva detta inlägg i flera dagar men det har obv inte hänt. Och så precis när jag skulle börja idag så försvann internet. Men nuså! Back on track! 

I söndags vandrade jag. Frågade Sebastian om ungefärliga directions, packade kånken med mackor, snörade på mig kängorna och gick ut genom dörren. Svårare än så var det inte.

Gick någon km eller två längs bilväg tills jag kom till stigen som Sebastian hade pekat ut och vipps var jag mitt i naturen. Kände mig 100 % som Cheryl Strayed, som att jag var ***ensam i naturen*** och på en resa att **hitta mig själv**. 

((side note för er icke vetandes, Cheryl Strayed som vandrade 100 dagar på Pacific Crest-leden och senare skrev en biografi om det aka min BÄSTA bok. bild från filmatiseringen)) 

Nämen for real kändes så himla bra?? Hela Sortland är som "omringat" av berg, och fick typ tårar i ögonen varje gång jag kollade mot horisonten för det är så jävla vackert och tycker berg är så mäktiga. E bara att inse har redan blivit samma friluftsnörd som mina föräldrar.

Stötte på denna fina! Blev så chockad tänkte i en millisekund "det står en BISONOXE FRAMFÖR MIG" men insåg ganska snabbt att eh det är det ju kanske inte. det är "highland cattle" 

Så vacker. Den var också otroligt nyfiken och följde mig konstant med blicken tills jag var helt utom synhåll för den. 

Gick genom skog

Å fjäll

Stötte på fler fina djur! Och en del vandrare också. 

Bergen i bakgrunden <3

Till slut var jag uppe på en av alla toppar som finns kring Sortland. Steiroheia hette denna. Åt min gurkmacka i det lilla huset där och skrev mitt namn i loggboken. 

Uppifrån toppen såg man hela Sortland. 

Sedan skulle jag bara ner igen... fötterna gjorde ont och det är ju inte riktigt lika roligt att gå till en utsikt som blir mindre och mindre mäktig en tvärtom.. Men men! Sov så himla gott den natten. Vandra är härligt. 

25 augusti

öland // kärlek

➟ Norge

syster på Öland

Idag åker jag till Norge. Till en liten stad som heter Sortland, som ligger väldigt väldigt långt norrut. Mer norrut än jag någonsin befunnit mig förut. Jag ska jobba på en restaurang. Jag ska hyra ett rum av en tysk-norsk man som heter Sebastian. Det kommer vara kallt och mörkt och förhoppningsvis väldigt vackert. Detta är vad jag vet. 

Det mesta vet jag inte, och ovissheten gör mig faktiskt ganska lugn. Om man inte vet hur något kommer bli finns det ju en chans att det blir väldigt bra och då är det värt det. Om inte så testade man i alla fall, och så såg man något nytt och kanske lärde man sig något. Och då är det också värt det. Så detta blir spännandeeee, herå 

emmmaBODA 2o17

Emmaboda firade 30 år, camp kenya firade 2. Vi var tillbaka second time around och starkare bättre å snyggare än någonsin. Emmaboda mitt happy place alltså hjärta hjärta <3333. Att man med grov sömnbrist och billig öl och grisiga camps kan må så jäkla fint ändå. Där folk ser det bästa hos varandra och ser alla som vänner, där man kan stanna någon varsom bara för att få en kram. Ingen är fel och man får bara vara. Måla sig med glitter och dansa tills benen spricker. Nu är emmaboda kanske slut så vi får se vart nästa festival-äventyr kan tänkas bli. jag älskar det iaf 

(obs obs undantag från allt det braiga är de VIDRIGA jävla män som tar för sig av kvinnors kroppar utan samtycke ni kan dööööö)