Tilde Bergström

Kategori: Frågor & Svar

fråga & svar

fråga: skulle du vilja berätta lite om hur det var att komma tillbaka till Sverige från Kenya? :)

Att komma tillbaka från Kenya. Det var länge sedan jag tänkte på det... Nu har det snart gått ett år, ett år sedan det där fantastiska obeskrivliga tog slut. De sista veckorna i Kenya var tiden som var kvar ständigt på allas läppar. Men det kändes också så abstrakt. Vi pratade om att vi snart skulle åka tillbaka till Sverige, men jag tror ingen riktigt förstod att det faktiskt skulle ske. När vi var där fanns det inget annat. Inget Sverige, inget andra hem, det fanns bara det vi hade just då. Allt vi visste var att vi ville ta vara på tiden som var kvar. Försöka hitta på något nytt varje dag, sova hos varandra så mycket som möjligt, stanna uppe sent för att man inte ville sova bort en enda minut. Tänja lite mer på reglerna, åka motorcykel istället för taxi, hälsa på love school så ofta som möjligt, följa med på en sista safari, gå ut varje helg, gärna fredag och lördag. Och så plötsligt stod vi där. Den sista dagen var kommen och väskorna var packade. 

De sista timmarna innan jag åkte minns jag som en dimma. Internatet tömdes snabbt på folk och hela världen kändes upp och ner. Jag satte mig i bussen till flygplatsen och fattade inte vad som hände. Många grät men jag kände ingenting. Jag kunde inte förstå att det faktiskt var över. Plötsligt satt jag på flyget från Amsterdam till Stockholm och svenska ängar bredde ut sig utanför flygplansfönstret. Det var då jag förstod, och då grät jag. Jag grät och grät och grät. 

Att komma tillbaka till Sverige från Kenya var nog bland det konstigaste jag upplevt. Att plötsligt vara tillbaka hos familjen i sitt hus, och allt var som "vanligt". De första dagarna kändes det som jag levde i en dröm, och snart skulle vakna upp på SSN igen. Sedan övergick det till att Kenya kändes som en dröm. Det var läskigt. Det var såklart kul att träffa alla i Sverige igen, men det kändes inte som om det var på riktigt. Allt som snurrade i mitt huvud var ju Kenya, men jag insåg ganska snabbt att det såklart inte var allt som snurrade i andras huvuden. Folk frågar mindre än man förväntar sig, bryr sig mindre. Vill att man ska anpassa sig direkt till att man är hemma nu. Därför träffade jag mina Kenya-vänner otroligt mycket den sommaren. Det kändes livsnödvändigt. Att få känna att jag hade någonting kvar av året som hade varit, och att få prata med folk som förstod, som kände exakt det man själv kände. Det var en fin sommar, men jag grät också väldigt mycket. Jag tyckte det var jättejobbigt att komma tillbaka till Sverige. 

Men nu har det gått ett år, och känslor förändras. Kenya ligger mig fortfarande otroligt varmt om hjärtat, och jag är så glad att något så fantastiskt ryms i mitt lilla liv. Jag är också otroligt tacksam för alla vänner som finns kvar, och som kommer finnas för resten av livet. De har varit en stor del av året efter Kenya, precis som de var i Kenya. Nu längtar jag efter äventyren som kommer här näst. Kenya var bara början, början på något stort. 

frågor & svar

Ej tidigare visade bilder från Veronicas GoPro. Lake Bunyonyi // Uganda. 

Vilken kamera använder du? :))

Jag använder mig utav en Canon EOS 70D, till både foto och film. Till denna har jag tre objektiv; Tamron 17-50 mm f/2,8, Canon 50 mm f/1,4 och Canon 100-300 mm f/4,5-5,6. I Uganda/Rwanda-filmen har jag också klipp från Veronicas GoPro, tack till henne!!! 

Hej! Jag är bara nyfiken, varför ville du gå ett utbytesår i Kenya :))?

Hej! Hm, spännande fråga... Att gå ett år utomlands har alltid varit något som jag tänkt på och något som jag velat göra. Först trodde jag dock bara att USA var det enda alternativet, men jag var inte jättelockad av USA, high school och en amerikansk värdfamilj. Sedan började jag kolla runt lite och insåg att det fanns så många fler ställen man kunde åka till! Ett tag blev jag helt insnöad av tanken på Nya Zeeland, men det var inte förrän jag hittade SSN som jag verkligen kände att jag hade hittat det jag ville göra. Jag hittade av en slump en blogg från en tjej som gick här och läste igenom hela hennes arkiv utan att kunna sluta. Genom den bloggen hittade jag en massa andra bloggar och jag kunde sitta i timmar och kolla på filmer som folk härifrån gjort - jag var helt fast. En fördel var att man inte skulle behöva gå om ett år, vilket jag inte gärna ville göra. Något annat som lockade var internatet, jag var inte jätteintresserad av att bo i en värdfamilj och internat verkade så jäkla kul!!! Sedan var det också alla häftiga resor som erbjöds här, äventyren och känslan jag fick av alla bloggar och filmer från tidigare elever. Känslan av att det här året var helt magiskt och det bästa de någonsin varit med om, vilket var precis det jag sökte. Jag ville ha något som skulle vara så jäkla fantastiskt att det skulle göra ont att lämna. Jag kollade lite på de andra svenska skolorna men de framstod i mina ögon som ganska tråkiga jämfört med bilden jag fick av Nairobi. Jag visste i princip ingenting om Kenya och det var det som gjorde det så lockande. Att allting jag skulle få vara med om skulle vara något helt nytt. Kenya var så olikt Sverige jag bara kunde tänka mig - och det passade mig perfekt. 

svar! på fråga!

Detta summerar gårdagen pretty good; oreos, översvämning på skolan pga monsunregn, kfc-pommes pga oätbar skolmat, mer oreos, säsongspremiär av GAME OF THRONES, exalterad Märth pga GAME OF THRONES. och lite mer oreos 

Tänkte svara på fråga jag fick av "Hejdå!!" (haha go e du) som den superbloggerska en ju är *hrm hrm*. I vilket fall.. 

"Åhh har varit här flera gånger om dagen och bara hoppats på uppdatering!!! Och så kom den! Är medveten om mina alldeles excellenta stalker-egenskaper men det är så himla underbart att läsa alltihop!! Ska själv söka in nästa år och undrar väl lite om själva sökningen. Är det svårt att komma in? Går det mycket på betygen eller mest på brevet man skriver? Är det svårare att komma in om man bor i Stockholm? Finns det några secret knep man kan ta sig till? Aa blev mycket frågor nu och du behöver verkligen inte svara!!! Kram på dig

O juste!! Vilka betyg söker man på?? Är det 9:ans betyg om man vill gå 2:an eller är det 1:ans betyg? Haha nu ska jag ge mig! Kram igen"

Först och främst: tack för fina ord!! Stalker-egenskaper har jag gott om själv hehe, tar det endast som en komplimang att du lägger ner din tid på att kika in här. Hur svårt det är att komma in beror helt på hur många det är som söker, eftersom internatet endast erbjuder ett begränsat antal platser. För oss tror jag dock att nästan alla kom in, och till nästa år kommer internatet byggas ut lite vilket ger plats för ännu fler elever. Jag skulle tro att de absolut går mer på det personliga brevet än på betygen. Så ett tips är att lägga ner tid på ditt brev, skriva ärligt och berätta varför just du vill gå här. 

Sedan går de också mycket på diversitet; man vill ha elever för tre olika linjer och årskurser, och gärna från olika delar av Sverige. Eftersom det i regel är betydligt färre killar som söker in så har du större chans att komma in som kille. Den kan alltså vara lite svårare att komma in om man bor i Stockholm eftersom de flesta som söker kommer därifrån, men ärligt talat så tror jag inte att det hjälper så mycket att tänka i dessa banor och att väga sina chanser hit och dit. Jag vet av erfarenhet hur mycket man oroar sig innan eftersom ens största dröm står på spel, men om du verkligen vill det så tror jag att det kommer gå superbra

Eftersom du söker in i mars i 1:an om du vill gå 2:an här så söker du in med 9:ans betyg. 

Tusen kramar och stort lycka till!!