Tilde Bergström

Kategori: Utflykter & Resor

JAG LEVER mycKEt

Här kommer som utlovat; en livsrapport! Vi är tillbaka i Nairobi (HEMMA <3), jag och Ver har redan hunnit tvätta och den tvätten har redan hunnit bli förstörd av spöregn. Allt är som vanligt här med andra ord. Det är 10 dagar senare och jag lever, kanske mer än jag någonsin levt förut. Det som hänt är för stort och mycket och mäktigt för att kunna försöka få ner det i ord just här och nu. Lite mobilbilder får hålla skåpet samtidigt som jag försöker landa och smälta alla intryck från den här resan. Jag tittar på bilderna och det känns redan som en dröm. En jäkligt fenomenal dröm, om en jäkligt bra resa genom Uganda och Rwanda.

Återkommer förhoppningsvis inom en snar framtid med mer om denna dröm. Tills vidare får ni väl pilla er i naveln medan ni otåligt väntar på nästa inlägg. Eller hitta på något annat skoj. Vad vet jag. 

Ol Pejeta

Förra helgen bockade vi av ännu en av Kenyas alla nationalparker; Ol Pejeta. 

Hugo och Vronk var största turisterna med sina "I LOVE Nan Yuki"-tröjor <333

Märtha och Ella med glasögon på sne.

Vi mötte denna lilla!!!! Ringo, en southern white rhino som övergavs av sin mamma endast några dagar gammal och som nu tas hand om i Ol Pejeta. HÄR kan ni läsa mer om Ringo the rhino. 

Han kom fram och strök sig mot våra ben och snorade på våra byxor och det var nog det finaste jag någonsin varit med om. 

Att återigen befinna sig i buss på savann, Hannas ansikte beskriver den känslan rätt så bra.

Campet i kvällssolen!!

Hugo's holy bible, om Afrikas alla djur. 

Älsklingarna <3

Morgonsafari

Har blivit lite sämre på att uppdatera den här lilla bloggen. Ska försöka bättra mig... Om jag orkar ;----) Adjöss vänner! 

 

 

 

tjugo minuter

Söndag morgon och vi for till savannen, tjugo minuter från där vi bor. Tjugo minuter från storstadsbullret och trafiken. Tjugo minuter från plugg, stökiga rum och måsten. Tjugo minuter till lejon, noshörningar och giraffer. Till vinden i håret och dammet i ögonen. Tjugo minuter till lugnet, friheten och en plats att andas. 

Mt Suswa // del 2

På söndagen gick vi upp tidigt tidigt för att kolla på soluppgången. 

Vi satt på kanten av kratern länge och såg himlen ändra färg och form allt eftersom. 

Vi fortsatte på temat "fantastisk mat" och stekte bröd i olja tillsammans med gårdagens grönsakswok. 

Därefter var vi ett tappert gäng på sex pers som tillsammans med Ruben begav oss ut på en hajk upp för berget. 

"Nu måste vi nog vända om vi ska hinna tillbaka i tid" sa Ruben. "Det kommer ta en och en halv timme till toppen och två och en halv ner". Vi tittade upp mot toppen, tillbaka mot Ruben och upp mot toppen igen. Sedan fortsatte vi gå. Med toppen av Mt Kenya i bagaget kändes detta som ett fartgupp på vägen. Så vi motbevisade Ruben genom att gå upp på en halvtimma och ner på en timma.

 Kenya <333 ÄLSKAR all natur vi fått uppleva. När jag stod där upp kändes det som om jag skulle kunna flyga ifall jag kastade mig ut. 

 

Mt Suswa // del 1

När vi kom hem från Kisumu på fredagseftermiddagen var det bara att direkt packa om väskan, för tidigt på lördagen var vi en mysig liten grupp på 10 pers som tillsammans med Tomas skulle bege oss till Mount Suswa. Det ska erkännas att jag var lite smått otaggad efter att ha varit på resande fot hela veckan, men oj så värt det var!!

När vi kom fram till vår campingplats rusade alla direkt till kanten för att häpna över utsikten. Vi bodde alltså på kammen av en krater och naturen var fantastisk. 

Här åt vi de flesta av helgens måltider, för vad är en bra matplats om inte en sten vid kanten av ett stup? 

Anledning #159 till varför Lydde är den coolaste personen jag känner. 

Vårt fina toaträd, på Tomas initiativ... 

Efter lunch satt vi i bussen igen då vår guide Ruben skulle ta med oss till fladdermusgrottor. 

Grottor alltså!! Jäkligt coola grejer. Här brukade babianer ha örådsmöten och inne i mörkret fann vi färskt leopardbajs och fick veta att leoparderna minsann brukade hänga runt där i grottorna...

Pga den otroligt starka ammoniaklukten och dammet/bajset/flugorna som flög runt där i luften så fick vi dessa som skydd. Såg väl ut som något omslag till Grey's Anatomy eller Dr House. 

Att vandra i fladdermusgrottorna kändes som att gå på världens mjukaste sandstrand, men det var alltså ett decimetertjockt lager av pulveriserat fladdermusbajs som våra kängor klampade runt i. 

När man riktade ficklamporna uppåt möttes man av denna syn. Grottornas väggar och tak var i princip mer fladdermöss än sten... 

Dammet som syntes i ficklampans sken.. 

Det var jäkligt skönt att komma ut och kunna andas normalt igen men grottorna var också så häftiga att jag aldrig ville lämna. 

Back to camp och det enda vi gjorde resterande dag/eftermiddag/kväll/natt var att äta. Grönsakswok, chokladbananer, pinnbröd, grillad ananas, s'mores, popcorn - allt gott man kan komma på med andra ord. Och mellan tuggorna var vi tvungna att springa fram och tillbaka mellan tälten som ständigt höll på att blåsa bort... 

Fortsättning följer!

 

 

Kisumu

Anledningen till den senaste veckans frånvaro är så giltig som den bara kan bli; jag har varit på nya äventyr! 

Måndag till fredag har för alla på internatet inneburit fältstudieveckor av olika slag. För oss som läser kursen East African Development betydde det fem dagar i Kisumu, Kenyas tredje största stad. I måndags lämnade två fullastade bussar SSN tidigt på morgonen. Jag fördrev den största delen av den åtta timmar långa resan i någon slags halvsovande dvala. Annars åt jag döda pommes på Java eller (försökte) kasta popcorn i Amandas mun. 

Dagarna på tisdag, onsdag och torsdag spenderades med studiebesök i olika former. Operationrum på Health Care Center, kacklande hönor i Vi-skogen, trött frågestund på stadshuset och båttur på Victoriasjön. Det bästa studiebesöket var dock torsdagens, när vi spenderade hela dagen på skolan St Christine som tar emot föräldralösa barn. Den glädjen!! Barnens leenden smittade av sig från sekunden vi anlände. Det bjöds på fantastiska skådespel, fotbollsmatch och volleyboll, ballonger och många skratt <333

Med det bästa med veckan i Kisumu var nog ändå friheten. Kisumu är på många sätt mycket lugnare än Nairobi och går i ett lägre tempo med färre människor och mindre trafik. På kvällarna kunde vi alltså gå vart vi ville - utan att skriva ut exakt vart vi skulle och vilken tidpunkt vi gick ut, vilket vi gör i Nairobi. Vi strosade fram längs gator, hamnar och järnvägar utan att ha någon som helst aning om vart vi skulle. Vi bara gick. Gick in på de resturanger vi kände för och åt middagar under 40 spänn. Åkte boda bodas och tuk tuks och lyssnade på musik på hotellbalkongen innan vi somnade i rummen som var lika varma som en överhettad bastu. Det kanske inte låter som så mycket för världen - och det kanske det inte var - men just där och då hade jag inte kunnat önska mig något mer. Det kändes som vår resa. Inte boardingens och inte skolans, utan våran. Vi var fria. 

 

Mt Kenya Point Lenana - 4985 m.ö.h.

Jag har bestigit Mount Kenya. 

Jag har gått i stekande sol som bränner på huden och får svetten att forsa fram. Jag har gått i kolsvart natt, i kyla som får tänderna att skallra och vattnet i min vattenflaska att frysa till is, där det enda man ser är räckvidden på ens lilla pannlampa. Jag har gått pratandes, skrattandes, med musik i lurarna eller i total tystnad. Jag har druckit otaliga koppar chai och spelat UNO med så många att korten knappt räcker till. Jag har sovit i prutt-luktande tält som läcker in vatten och jag har vaknat av både kyla och värme. Jag har frikissat och fribajsat. Jag har legat på marken i en sovsäck med Märtha och Veronica och stirrat upp mot den vackraste utav stjärnhimlar. Jag har gått upp klockan 1 på natten och inte slutat vandra förrän 15 timmar senare. Jag har fortsatt när allt i kroppen skriker av smärta och varje steg som dunsar mot marken känns som en sprängd atombomb innanför skallbenet. Jag har fortsatt när jag inte trodde att jag kunde fortsätta mer. Jag har gråtit av total utmattning och av fullkomlig lycka. 

Jag har bestigit Mount Kenya. Hur jobbigt det än var så klarade jag det. Jag stod där uppe på vad som kändes som toppen av världen när solen vaknade till liv och kände mig totalt fullkomligt lycklig. Mount fucking Kenya. Vi gjorde det. 

Amboseli

Lördag: uppstigning 06.00, 4 timmar sömn i kroppen och 5 timmars bussresa där jag inte lyckades sova någonting. 

Men lite sömn var ganska obetydligt egentligen, för vi var påväg till Amboseli för 2 dagars safari. Sjukt ändå att sådant här nästan räknas till vardag, en typisk liten helgutflykt med SSN liksom. 

Bussfilosoferande Erik och Märthas röda hår som är överallt. 

Hem för en natt. 

Sysselsättning ett på camp: gå (ramla) på lina. 

Sysselsättning två på camp: flyga!!

Efter lunch och uppsatta tält var det dags för Game Drive och då kan man spana; giraff som dricker vatten i obekväm ställning..

.. massor av elefanter!!! älskar elefanter . .

...och geparder. Hela tre stycken!! Tror det var första gången för mig. Safarilistan betas av mer och mer. 

Här kunde man stanna till, få andas lite utanför den svettiga safaribussen och spana över till Tanzania. 

Molly!!! Så vacker <333 

Har sagt det förr men jag säger det igen; att åka på utflykter med dessa två får mig att uppskatta allt tusen gånger mer. Livets livsnjutare. 

Back to camp i solnedgången <3 Lagade världens godaste grönsakswok till middag (en favorit i repris från Hell's Gate) och fick nästan nackspärr för att jag inte kunde sluta titta upp mot stjärnhimlen. Sedan somnade jag inlindad i min sovsäck bredvid Märtha...

...för att några timmar senare vakna till detta. 

Morgonsafari <3<3

Alltså detta. Savannen, soluppgången, Kilimanjaro. 

Åkte hem med magen proppfylld av oljedränkta äggmackor som alltid smakar så mycket bättre när de lagas på en murika över lägerelden, var mycket trött och mycket nöjd med livet. 

 

Mt Longonot

Lördag morgon var det frukost 06.00 för avfärd mot Mount Longonot. Om mindre än två veckor (!!!!!) ska vi nämligen bestiga Mount Kenya så detta var obligatoriskt för att träna benen // gå in kängorna // svettas sönder. 

"Minst två liter vatten, annars får ni inte följa med upp" sade Per, så Elsa var förberedd. 

Mt Longonot är en gammal vulkan och efter att ha kämpat oss upp för den branta stigen stod vi äntligen på kraterns kam. Då fattades bara att ta oss runt hela kratern. Här ser ni högsta punkten (för övrigt högre än Skandinaviens högsta punkt) där vi skulle förtära vår uttjatade medhavda pastasallad. Måste dock erkännas att den smakade förvånansvärt gott efter att ha svettats sig runt en halv vulkan.   

Vilopaus med benen dinglande ut över kraterns kant. Här ser man också den typiska outfiten för dagen; shorts tillsammans med tjocka strumpor och vandringskängor. 

Ibland var det så smalt att man nästan kunde se kraterns kanter slutta ner på båda sidorna om stigen och ibland var det så brant att man behövde båda händerna för att dra sig upp. Det var varmt, svettigt och jobbigt. Men också jäkligt kul!!! Och så fantastiskt vackert. Var och varannan sekund utbrast Hugo eller Tobbe något i stil med "AHHH det här är så häftigt!!!" och jag kunde bara le och hålla med. 

Mina värsta fiender och bästa vänner. Pålitliga och stabila. Men ändå så jäkla sköna att ta av efter 6 timmars vandring. 

Tröjor, skor, ryggsäckar, ben och ansikten; allting var ingrott i damm när vi slutligen kom ner igen. Damm och svett. Och brännande muskler. Så jäkla härligt ändå. När man känner att man har kämpat. 

Lyckan!!! Bussen var mer än välkomnande med sina säten som lät ben och fötter vila, men ändå lyckades vi hålla energin uppe såpass att Matilda dansade och sjöng sin väg ner den sista biten. 

Jag älskar det här. Kenyas vackra natur. Mina vänner som kämpar vid min sida. Mount Kenya kommer antagligen vara pissjobbigt och ashärligt. Utmattande men jäkligt kul. Jag ser fram emot det. 

Zanzibar under ytan

Jag älskar havet. Jag älskar sanden och jag älskar saltet. Jag älskar att dyka. Jag älskar känslan av att hamna i en annan värld. Jag älskar soluppgångar. Jag älskar känslan av äventyr. 

Kenya // Nairobi // Kawangware

2016 01 07

Kenya // Nairobi // Downtown

2016 01 06

Kenya // Nairobi // Karura Forest

2016 01 05

Jag, pappa och Filippa i Karura forest. Vattenfall, grottor och apor. Så mycket grönt!!!! Jag fick andas skog igen. 

Kenya // Nairobi // Karen

2016 01 04

Det var så fantastiskt att få visa familjen Nairobi, min stad, där jag bor. Att själv guida dem i denna färgglada levande kontrastrika stad, uppleva med dem saker som jag själv har fått uppleva under mina första månader i Kenya. De fick mig att se på saker med nya ögon och att förälska mig i Nairobi om och om igen, precis som jag har gjort ända sedan jag anlände hit för första gången i augusti. 

Tanzania // Zanzibar // Stonetown

2015 12 31